Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
Men Sabina hviskade: "var ej ledsen Amirantha, lemna du den bara åt mig och promenera vidare en stund". Och när fröken Amirantha kom samma väg tillbaka, kom Sabina emot henne med handsken hel och nätt igen. Hon hade nål och tråd i sin ficka, och hennes snälla fingrar hade lagat spetsen hel, och så var det tid att fröken måste gå hem igen.
"Husch, hvad der är vått", sade fröken, "fy" och så snörpte hon på sin fina näsa och förde så vackert sina fina hvita händer, och gick en annan väg. Lilla Sabina sade ingenting, utan plockade tyst några grenar, som hon kastade på det våta, skörtade smått upp sin klädning, och trippade nätt öfver dem på sina små fötter till fogeln, som befriad sjöng en glad drill och flög bort.
Nu steg hon upp kastade florschaletten på sig och tog solfjädern i handen jemte näsduken med qvartersbreda spetsar och så gick hon med Sabina, som bar en slät hvit nättelduksklädning, en liten schalett knuten kring halsen och sin lilla halmhatt på hufvudet. "Gå litet bakom, kära Sabina, så kan du gälla för min kammarjungfru, icke täcks jag gå bredvid dig, som är så simpelt klädd", sade fröken.
Jo, hon sopade och städade och hjelpte gamla Greta, fröknarnas enda piga, stundom i köket, stundom att sköta den lilla trädgården, stundom till och med att se om kon, när Greta måste vara borta vid någon annan syssla. Och Sabina sjöng och trallade dagen om, och sprang glad som en fogel omkring, under det systrarna suto inne och hade tråkigt.
Hon gick så nätt och fint och trippade i sina små trånga skor; och hon måste ta Sabina med sig, för att leda henne ibland, när skorna klämde så hårdt, att hon ej kunde gå annars. Hon hade klädt sig så länge, och sen gick det så långsamt att gå i de trånga skorna, att det började mörkna redan, när fröken Rosimunda kom med Sabina i kungens trädgård.
Sabina gick vänligt fram och sade: "monne vi ej borde vända om, vi få visst regn"; men i detsamma började det redan regna så starkt, att prinsen bjöd fruntimmerna stiga in i en liten jagtkoja i skogen, tills ovädret skulle gå förbi.
Och Sabina skrattade och menade: "bli ni alla förnäma fruar, så får jag väl tjenst hos någon af er då". Och lika flitig var alltid Sabina, och sprang aldrig till fönstret att se på de granna herrskaperna, som foro derute, utom när den unge prinsen red förbi, då gömde sig alltid Sabina vid köksfönstret för att ändå få litet se på den ståtliga och rara unga prinsen; men det talte hon ej om för systrarna, ty hon ville bara se honom, men icke tala om det.
Men som det ej passade sig att gå ensam, så skulle Sabina alltid följa med, ty henne var ingen af fröknarna rädd för att ta med sig. "Hennes pighänder", sade systrarna, "dem bryr sig minsann ej prinsen om".
Dagen derpå tog andra fröken den hvita similé-klädningen och blå silfverblommorna och armbanden och alla grannlåterna, och Sabina följde åter med henne till slottsträdgården. Och åter kom prinsen och talte med den fröken och följde henne att spatsera och visade henne allt vackert och märkvärdigt, som fanns i trädgården; men lilla Sabina tycktes han ej bli varse.
"Hvad jag måste skämmas för den Sabina i dag", sade fröken Melicerta vid hemkomsten; "ja, prinsen skulle bestämt friat till mig, men när han såg huru Sabina var som en kökspiga och ändå kallade mig syster, så ville han väl ej ha en köksa till svägerska". "Ja, jag tar bestämt icke Sabina med mig", sade fröken Melladora; men, sådan harm, hon träffade alls icke prinsen.
Dagens Ord
Andra Tittar