United States or India ? Vote for the TOP Country of the Week !
Efter andra fransäsen hade tre, fyra herrar efter hvarandra bjudit upp Alma till vals, och den femte stod redan och väntade, då hon andfådd sjönk ner på sin stol. "Dansa inte mer!" hviskade Nymark, böjande sig fram öfver stolens ryggstöd. "Hvarför inte?" frågade Alma. Hon fläktade med solfjädern och slog de blixtrande ögonen upp mot Nymark. "Er helsa tillåter det inte." "Men det är så roligt.
Det har för resten ännu aldrig varit starkare än min vilja, tillade han övermodigt, med en blick på Edmée. Joséphine hade blivit mycket blek. Hon smålog tvunget, med tätt sammanpressade läppar och fläktade sig med solfjädern. Hortense stödde sig mot moderns stol med ena armen om hennes hals. Men Eugène stod på andra sidan om Förste Konsuln och följde intresserad spådomen.
Han såg mörkt, ogillande på henne. Du är icke dig själv i afton. Du vet, jag kan icke tåla fruntimmersnycker. Edmée höll solfjädern för ansiktet och bara skrattade. Hon visste inte själv varför det var som en stänk av självförakt i detta skratt men det lättade. Denna hans obilliga svartsjuka, hans brutala retlighet, gjorde henne i alla fall gott; hennes själ vidgade ut sig efter trycket.
Nu steg hon upp kastade florschaletten på sig och tog solfjädern i handen jemte näsduken med qvartersbreda spetsar och så gick hon med Sabina, som bar en slät hvit nättelduksklädning, en liten schalett knuten kring halsen och sin lilla halmhatt på hufvudet. "Gå litet bakom, kära Sabina, så kan du gälla för min kammarjungfru, icke täcks jag gå bredvid dig, som är så simpelt klädd", sade fröken.
Hon gav honom en milt tillrättavisande spark på smalbenet med sin lilla knubbiga, handskskinnskodda fot. Hennes ansikte hade fått ett stramt, korrekt, nästan förnärmat uttryck. Aj, sade Mortimer. Fru Wenschen satt med rynkad panna. Jag tycker inte om att ha herr Hammer till visavi, återtog hon med solfjädern för munnen. Han ser ut som vårt onda samvete. Mortimer hörde henne icke.
Plötsligt fick fru Wenschen ett litet hostanfall, så att hon måste sticka solfjädern i munnen för att hålla sig ordentlig. Hon hade åter kommit att tänka på Gabels byxor. Och hon viskade till Mortimer, att det roligaste måste ha varit att se Gabel på hemvägen... med två överrockar... Damerna drucko kaffe i salongen, herrarna i rökrummet. Balkongdörrarna stodo öppna.
Diademet, öronhängena, halskedjan, armbandet, ringarne, alla dessa fåfängliga grannlåter, ända till den juvelprydda solfjädern, äro lämnade hemma på nattduksbordet.
Vad ni har blivit förändrad, sedan ni blev gift! viskade fru Wenschen med en lång, melankoliskt eftersinnande blick bakom solfjädern till Gabriel Mortimer. Mortimer hade varit gift i närmare tio år, men i fru Wenschens ögon var han alltjämt nygift. Ja ja, svarade Mortimer. Isynnerhet ur er synpunkt...
Med det bleka huvudet på sned, tillbakalutat mot den gamla, högryggade Louis XIII-stolen, som egentligen lika litet passade till det övriga möblemanget, som hon till det sorglösa sällskapet, med armarna slappt hängande ned i skötet och händerna lätt knutna om solfjädern, satt hon där ensam mitt i ljusglansen från lampetterna på väggen.
En liten knubbig dam med rikt, askblont hår böjde sig just fram och talade med henne, men hon höll solfjädern för ansiktet. Nu slog hon ihop den å, fru Wenschen! Tomas Weber blev blodröd av förbittring. Fru Wenschen var icke något sällskap för Märta. God afton, Tomas! Han kände en kraftig hand på sin axel. Nej, se Gabriel... Är din fru med? Ja, hon sitter därborta.
Dagens Ord
Andra Tittar