Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 maj 2025
Tala inte till mig på en stund, jag måste i tankarna genomgå hvad jag skall säga. Och utan vidare förberedelse talade hon kort derpå till lärarne och lärarinnorna. Hon gjorde det enkelt och kort, utan några grannlåter, men så att man kände orden gingo ur ett tacksamt hjerta. Intet spår syntes af det forna öfvermodet, hon var vänlig och klar och fullkomligt sig sjelf.
Ingen syntes på hela gården, utom Ellas följe, som grupperat sig längre ner på trappan. Han hostade några gånger samt begynte med sin något hesa falsett sjunga en slagdänga, ett slags misshandlad kärleksvisa, med konstiga och onaturliga drillar och grannlåter. Ett hufvud stack fram nere i stugudörren, men försvann åter. I drängstugan öppnades äfven dörren på glänt, men ingen visade sig.
Den, hvars tur det var att få sitta för spegeln, hade då också alltid rättighet att begagna alla grannlåter, som funnos qvar sedan bättre tider, för att pryda sig med och laga sig grann. Men när en annans tur kom att få sätta sig för spegeln, då måste alltid den, som sutit der förut, kläda af sig alla grannlåterna och lemna dem åt systern.
"Det får vara," sade Nymark skrattande, "det gör mig endast ondt, att jag har uppehållit er." "Ni har inte på något sätt hindrat mig. Men sjelf har ni gått miste om ett angenämt sällskap." "Men har fått njuta af ett annat, som är tusen gånger angenämare." "Idel grannlåter igen. Nej, gå inte ännu, eftersom ni nu en gång har blifvit utan middag.
Diademet, öronhängena, halskedjan, armbandet, ringarne, alla dessa fåfängliga grannlåter, ända till den juvelprydda solfjädern, äro lämnade hemma på nattduksbordet.
Det förekommer »vill-vall-hvälfvand siö», »sveft-vest-darrand skijn», »hiert-kvaf-ängslig pust», »tin kysk-dygd-ädla krop», »skijn-vijs-likt», ända till »svan-hvijt-snö-marmor-skiöna arm». I synnerhet var det bra om man med dylika grannlåter kunde utsmycka öfverskriften till poemen.
Man betraktade mig med vördnad, nästan med fruktan, och bullade upp ett frukostbord med skinka, medvurst och öl, och jag smorde kråset, medan du, lille Adolf, sökte visa dig på din älskvärda sida för dottern i huset. Men du misslyckades, min gosse. Du känner icke bondtöserna; de ha icke öra för sådana grannlåter, som du lärt dig att prata till de förnäma fröknarna.
Fyra långa dagar hade nu fröken Rosimunda nödgats vänta, att det skulle bli hennes tur; hon som var den yngsta och vackraste af fröknarna. Nu fick hon änteligen gå. Och hon hade sytt så många garneringar och grannlåter på hvita similéklädningen, att man knappt kunde känna igen den.
Dagens Ord
Andra Tittar