United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ynglingar, som få studera och lära och inhämta kunskaper, böra väl hellre försöka hjälpa folk ur deras villfarelser än bestyrka dem i sådana... Det är min mening om saken. Och därmed utpustade korporalen ett duktigt moln ur sin pipa. Göran och Adolf sågo icke så litet förlägna och handfallna ut vid denna oväntade förebråelse.
Då Adolf var utom synhåll från huset, sprang hon fram till honom, stälde sig rakt i vägen och sade med sin vänligaste röst: Jag har hört på herrn Herre Gud, hvad herrn sjunger, det är så en kan bli tokig för mindre! Adolf smålog, han tyckte inte illa om smicker. Nadja stod med vidöppna ögon och såg med förtjusta blickar på den unge mannen. Hvad herrn har blifvit gentil och vacker!
Herr Adolf bad sin hustru att tala med fru Granberg, för att få henne att intressera sig för Nadja, men fru Bäck ville icke. Gå sjelf sade hon mig förstår hon icke, och dig tycker hon om! Hon är inte af mina får. Och dermed tog hon sin man under hakan, klappade honom beskyddande på hans bleka kind och gick.
Det vore en ära för hela slägten icke sant? Ett visst återsken skulle ju falla äfven på honom, kusinen, och på det viset kunde han, kontoristen, äfven komma in i de finaste familjer kanske sjelf derigenom »göra carrière». Herr Adolf smålog. Du är nog en lyckans guldgosse, född att lysa ute i verlden och stiga högt på ärans trappa. Det är bara en sak, som sätter sig till hinders för allt allt.
Men den bäste av dem allesammans, min guldgosse, en liten en på sex fot och en hel hop tum, är en masugnsdräng från Trevnadslösa, som av särskilda anledningar lät värva sig. Med den saken hänger det tillsammans på följande sätt. Och Montan omtalade nu Sven Ståls historia. Göran och Adolf åhörde den med spänt intresse.
Hon tyckte mycket om Adolf och kände sig lycklig att då och då få »tala ut» med honom. Ehuru med ryggen vänd åt sin man, hade hon dock observerat honom och kände, utan att hon förstod sig sjelf, en underlig stickande smärta stiga upp ifrån hjertat och ända upp i halsen. Det var som om hon ville qväfvas.
Adolf och Göran ville göra sig underrättade, var den nämnda backstugukvinnan bodde, men Montan, på vilken ruset och sommarvärmen gjort allt större verkan, gav endast orediga svar och tillkännagav snart genom högljudda snarkningar, att han fallit i sömn. Inspektorn och djäknarne anträdde nu återvägen nedför berget, lämnande krigsmannen kvar att i frid och ro sova bort ruset.
Och nu har Atte blifvit så lärd och så fin. Och så du har blifvit en vacker flicka. Nadja såg ned hon skrattade... Ja, det är många som tycka det ... men jag kunde aldrig tro, att en fin herre... Adolf tog ett steg framåt. Min kära flicka, vi måste gå nu. Gå du andra vägen, jag går den här, det passar inte att vi gå tillsammans genom skogen ... om någon såg oss, så... Nadja drog sig åt sidan.
De övriga duka under och draga sig ur striden med krossat hjärta, med förlorad tro på mänsklighetens framtid och det godas seger. Till dessa hörde Adolf Sparrfält.
Du vill gå der uppe på storfolksgången, men jag vill hit. Nu ska' vi öfver gärdet. I sjön är du tokig. Ser du inte, att vattnet faller, det är grundt här, inte en half aln, kom, vattnet är ljumt, se så, här har du en kyss, kom nu. Adolf ville icke gerna hvarken det ena eller det andra. Promenaden i vattnet lika litet som kyssen.