United States or Slovenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var nu en gång hennes stolthet att företaga sig sådant, som ingen annan liten fröken skulle våga företaga sig utan att dock utsätta sig för någon större fara. Och slutligen drefs hon steg för steg framåt af sin nyfikenhet. En kväll då de gingo på Drottninggatan stannade hon och sade: »Det är ju här ni bor?» »Ja. Har ni lust att helsa på mig?» flög det ur honom.
Det var oklara, sväfvande tankar, hvilka korsade hvarandra i hennes hjerna. Hon hade lofvat Nymark många saker. Bland annat att han ofta skulle få komma och helsa på dem, så snart de flyttat till staden. "Någon gång," hade Nymark sagt, men hon visste mycket väl, att det betydde "ofta."
En dag, under det han var i kondition på landet, reste han in till staden för att derifrån fara ut och helsa på Fritz. När han kom till stan for han icke ut, utan blef liggande på en säng hemma hos föräldrarne, under många timmars kamp om huruvida han skulle fara eller ej. Han visste att vännen väntade honom, längtade sjelf få träffa honom, men reste ej.
Efter andra fransäsen hade tre, fyra herrar efter hvarandra bjudit upp Alma till vals, och den femte stod redan och väntade, då hon andfådd sjönk ner på sin stol. "Dansa inte mer!" hviskade Nymark, böjande sig fram öfver stolens ryggstöd. "Hvarför inte?" frågade Alma. Hon fläktade med solfjädern och slog de blixtrande ögonen upp mot Nymark. "Er helsa tillåter det inte." "Men det är så roligt.
Det är bäst du går och ser efter henne, Bentu, kanske är hon sjuk. Bengt gick och fann Hanna som vanligt lutad öfver sina böcker. Han såg, att hennes ögon buro spår af tårar, men låtsade ingenting märka. Bella ber helsa, att du är oartig som ej på två dagar uppvaktat henne, sade han skämtsamt. Kom hem till oss, jag ville också gerna höra din tanke om min nästa ämnesuppgift.
Nej du, Ella, helsa far din och säg, att först skall han komma till Toimila gård med hvita parhästar och talmansbukett, och så skall han tala med far och mig. Men vackert tal, vackert så som jag vill höra. Förr kommer du inte och krafsar med fingrarne kring lifstycket på mig, hör du? Och ingen kyss får du, förrän presten läst öfver oss, kom ihåg det.
Kommen i strömfåran, tog han sin hatt ifrån hufvudet och gjorde en rörelse, som om han ämnat helsa, men ändrade beslut, då han såg de främmande på bron, och påsatte hatten ånyo. Nu tog stocken någon fart, men kom in i en motström och drefs tillbaka emot stranden.
Han var ovettig först, bad sedan. För gubbens skull kunde han väl komma ner, bara ett ögonblick och helsa. Han skulle få gå genast. Ja, han ville fundera! Slutligen gick han ner; såg salen full med fruntimmer och herrar; tre mostrar, en ny mormor, en morbror, en morfar. Mostrarna voro unga flickor. Han gjorde en bugning midt på golfvet, artigt men stelt. Fadern var ond, men ville ej visa det.
Ja ja men, har en hel stepp att sköta om, trehundra kor och får, svärfars gård var en af de bästa vid hela Twer. Det är väl intet allvarligt ondt med Uninius ändå, jag ville allt helsa på honom i alla fall?
Hon hade pension, på hvilken hon lefde med två döttrar med fin uppfostran. Hon var aristokrat. Hade haft ett lysande hem, hade umgåtts med notabiliteter. Hon hade älskat sin bror, icke gillat hans äktenskap, men tagit hans barn till sig under det stormen gick öfver. Hon var klädd i spetsmössa, och kysstes på hand. Lärde brorsbarnen att sitta rätt på stolen, helsa vackert och uttrycka sig vårdadt.