Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 maj 2025
Ditåt låg Toimila. Ukko, bragt i uppror, lät vilda svordomar hagla öfver sonen; han gick af och an som ett rytande lejon, men »äiti» satt med nedslagna ögon och såg på sin långa psalmbok, inlindad i en hemväfd blå bomullsnäsduk. Hennes skrynkliga ansigte förändrade icke en min. De slocknande blickarne voro liksom inåtvända, hennes läppar rörde sig sakta. Hon bad.
Sjelfva Jussi hade tappat koncepterna, åtminstone för den första qvartstimmen. När Toimila egor voro passerade, rättade Jussi upp sig en smula. Han drog ett tag på sitt spelverk, och redan den första tonen tycktes upplifva honom. Neej, utlät han sig slutligen, man skall inte på lördagsqvällen ge sig i delo med hins anhang, för sådant der qvinfolk, det är allt hemma från den trakten.
Dörren, tänkte de, kunde den laga, som slagit sönder den. Jussi och Ella veko derför ensamma af till snickaren. Innan klockan slog fyra på morgonen, var Snickar-Matti på Toimila med dörren och en halftimme derefter knarrade den, tung och klumpig liksom den förra, på sina gångjern.
Slutligen föreslog Ella, att den som ville skulle följa honom till Toimila, uppsöka den sköna på hennes loft och tvinga henne att i allas närvaro förklara sig vara Ellas fästeqvinna och för öfrigt honom huld och trogen. Sade hon det, ville man tro henne. Ty sann, det var hon. Men, sade hon det ej, då fick Ella stå sitt kast, och man fick gå med sina misstankar.
Nej du, Ella, helsa far din och säg, att först skall han komma till Toimila gård med hvita parhästar och talmansbukett, och så skall han tala med far och mig. Men vackert tal, vackert så som jag vill höra. Förr kommer du inte och krafsar med fingrarne kring lifstycket på mig, hör du? Och ingen kyss får du, förrän presten läst öfver oss, kom ihåg det.
Ella stälde sig framför stenen med armarne i sidan och såg på den unga qvinnan. Hon var mörkhyad och hade vackert brunt hår. Hennes fylliga kinder voro friska och röda, och när hon skrattade, lyste de vackra tänderna mellan läpparne. Hvems trolofvade är nu egentligen Toimila Hedda? frågade han helt plötsligt.
De lemnade sig efter på landsvägen och visade genom denna stumma opinionsyttring sin likgiltighet för Ella och hans sak. De hade med en viss fruktan, men också med beundran sett på Hedda och tyckte alls icke, att hon var af den ledes anhang. Hon var alldeles för ung för Salmen Ella, för glad och för pratsam. De ville också gerna dansa med i morgon på Toimila.
Hennes fader, gamle Toimila, satt liknöjd i ett af främmand-rummen med några af sina gäster; det var en gammal fromsint man, som gerna lät sin dotter styra både gård och hus nu, sedan han förlorat hustru, son och svärson under några få år. Han skulle få en ny svärson nu, en rik och bra karl, Hedda kunde nog sköta sig, hon.
Ella var hunnen till Toimila strand och drog sin ekstock högt upp i sanden. Han sprang så ifrig, som hade han varit förföljd, upp mot gården, rakt genom hagen. Det var som en flykt och bar af genom snår och buskar, öfver gärden och diken. Nyponens taggar sleto i hans långa rockskört, granens qvistar slogo honom i ansigtet. Gyttjan från ett litet kärr i skogen stänkte upp öfver hans stöflar.
Han hade dessutom redan gått för långt; hela socknen visste, att han gick i friareärenden till Toimila, och att Hedda skulle besluta sig för Ella, tog man för gifvet; han var välbergad och kunde föda en hel familj; det var bara gubben, som var i vägen, och han skulle väl dö snart, annat kunde man ej vänta sig. Ella stod der och stirrade utåt fälten, blind och döf för allt omkring sig.
Dagens Ord
Andra Tittar