United States or United Arab Emirates ? Vote for the TOP Country of the Week !
På detta jordlager växa tall och gran, ehuru granens gotik förlänar den inre skärgårdsnaturen dess mera framträdande karaktär, om ock tallen är härdigare och går längst ut i havsbrynet, vridande sig på de sista hällarne efter den mest rådande vinden.
Den lilla flickan satt där och åt ur konten de ännu kartiga och rödgula bären. Hon var helt och hållet inbegripen i sin sysselsättning och hvarken hörde eller såg. Pikku låg bakom henne på tufvan; han sof i porsriset med den röda munnen vidöppen och en solstråle, dämpad af granens krona, spelande på hans kind. Skällan hade han slängt bredvid sig, den var för tung att bära på i hettan.
På detta jordlager växa tall och gran, ehuru granens gotik förlänar den inre skärgårdsnaturen dess mera framträdande karaktär, om ock tallen är härdigare och går längst ut i havsbrynet, vridande sig på de sista hällarne efter den mest rådande vinden.
Din Erland är död, sade Assim, grymt sargad i hjärtat av dessa ord. Du ljuger. Nej, då jag sökte dig, var jag även i grannskapet av slottet. Jag hörde folk tala och säga, att han är död. Gå då från mitt ansikte och låt mig dö, bad Singoalla och lutade sin panna mot granens stam. Assim stod orörlig; suckar hävde hans barm.
Ber till Gud den unga gossen: "Gif, o Gud, åt mig ett gullhorn, Gyllne horn med silfverändar, Att jag granens bark må borra För att se, hvad finns i granen." Gaf åt honom Gud ett gullhorn, Gyllne horn med silfverändar; Och han borrar nu i granen, Finner där en vacker flicka, Hvilken lyser skön som solen. Talar då till henne gossen: "Hör mig du, min unga flicka!
Ella var hunnen till Toimila strand och drog sin ekstock högt upp i sanden. Han sprang så ifrig, som hade han varit förföljd, upp mot gården, rakt genom hagen. Det var som en flykt och bar af genom snår och buskar, öfver gärden och diken. Nyponens taggar sleto i hans långa rockskört, granens qvistar slogo honom i ansigtet. Gyttjan från ett litet kärr i skogen stänkte upp öfver hans stöflar.
Även Singoalla var tyst och orörlig, där hon satt med pannan tryckt mot granens hårda bark. Då närmade sig henne Assim slutligen, lyfte henne i sina armar och bar henne ett stycke. På samma kulle, där vagnborgen nyligen varit, väntades Assim av två hästar. Han svepte Singoalla i sin kappa, band henne vid den ena hästen, fattade tygeln, svängde sig själv upp på den andra och red mot söder.
»Huru glada möta vi ej våren, då han nu kommer för att berusa och förtjusa oss med sin herrliga, gudomliga friskhet och grönska! Foglarna uppstämma sina glada och lätta melodier, blå- och hvitsippor framskjuta blygsamt sina späda hufvuden under granens hviskande grenar.»
Men Maglena fann det tröjsammast "inne i stugan", hon förmådde sig inte att sticka näsan utom granens grenar. Tidigt på morgonen, långt innan solen var uppe vaknade barnen. Det var duktigt kallt på morgonkvisten, så de kröpo ner i fällen igen. Obegripligt behändigt var det att ligga så och höra fåglarna vakna, den ena efter den andra. Kråkorna voro tidigast.