United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !


Allt, ända till bjälkarna, var där täckt med skilderier i guld och färger, fast mörkt av rök. Som han blev synlig i dörren, hälsades han av rop och ett hundratal lyfta händer. Här väntades han av sitt råd och de förnämsta, som voro delar av hans kropp. Det var ett nytt slag av män. De slöto sig omkring honom, arbetsamma, plikttrogna, myndiga, stolta över sina ämbeten.

Det gamla hemmet var som vanligt, han väntades ej hem men mottogs med tyst och stillsam glädje, han fick sitta i timtal och höra vad som hänt i byn medan han var borta. Och när kvällen kom, var han redan trött hemmet, han hade intet här att göra, och han var nästan glad när han fick försvinna upp till det lilla vindsrum han en gång inrett för att åtminstone ha eget sovrum.

Man visste att konungen väntades till de finska ständernas lantdag i Helsingfors; man visste att han för flera dagar sedan anlänt till Viborg; men man visste icke om och när han vid genomresan skulle giva sig tid att dröja Kymmenegård.

Här väntades han av de andra gästerna, som var för sig undergått samma behandling. De kunde således icke vara annat än morgonfriska. Också var hugsvalelsen redan i full gång. Karmides hörde avstånd skratt och glada röster. Ett samkväm, som började tidigt morgonen, var någonting ovanligt och retande.

Starka ljusblinkar omväxlade med ett tjockt mörker. Och dessa skuggor tätnade ända till natt vid första början av Gustav II Adolfs regering. Riket dignade under bördan av tre krig, och massan av folket, som bar denna börda, prejades av fogdarna, misshandlades av adelsherrarna, blödde och svalt, men bidde sin tid. Med varje ny konung väntades bättre dagar, och huru ofta svek icke detta hopp!

Även Singoalla var tyst och orörlig, där hon satt med pannan tryckt mot granens hårda bark. närmade sig henne Assim slutligen, lyfte henne i sina armar och bar henne ett stycke. samma kulle, där vagnborgen nyligen varit, väntades Assim av två hästar. Han svepte Singoalla i sin kappa, band henne vid den ena hästen, fattade tygeln, svängde sig själv upp den andra och red mot söder.

Jag fick bud mot mig redden att till sjöss i natt och visste knappt, hvilken skuta väntades." "Fröja", svarade den andra, "har klädt sig i ull unt silke, lauter woll unt sei sei hvad heter silke nu åter? Vet ni, jag var i Lybeck, kunde jag tala tyska, att hela staden gapade mig."

Kuttern gjordes klar, och 6 man rustade sig till färden, som lovade att bli rätt intressant, ty mörkret var ogenomträngligt, snötjocka väntades, och sjön var svår, allt omständigheter som gjorde att jag beslöt följa med. Snart hade man skottat snön av däck och revat det av frost styvnade storseglet. Under tiden satt jag nere i kajutan och värmde mig vid kaminen.

Utan att dröja slog hon sina väldiga armar kring hans hals, tryckte en smällande kyss hans läppar och utropade med glad ifver: "Ha, din skälm, känner du icke igen mig? Gud välsigne dig, välkommen hem!" "Lagom bäst, fru Märs", svarade den främmande med en röst, förvånad och olik den väntades, att hans ömma emottagerska sprang en famn tillbaka af förskräckelse.

Hon tog afsked, gaf oss hvardera en tiomark, och fingo vi . Det var onsdagen. fredagen var hon dålig. Doktorn hade beredt dem deruppe att det skulle bli slut den dagen. Med eftermiddagsbåten väntades fruns förmyndare, häradshöfdingen, och pastorn. Kl. två kom köksan och ropade mig, Carlson var uppe förut. Vi fördes in i gula kammarn, der frun låg i sin säng.