Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Men jag känner en sorg så djup och mörk, så ogenomträngligt svart, som om det aldrig mer kunde bli dag. Jag är ensam. Ensam som på en stor, ödslig hed, omsluten af mörkret. Om jag ropade, skulle ropet dö bort utan att ha nått en mänsklig varelse, ty mellan mig och de andra ligger detta stora, öde rum, detta tysta, ogenomträngliga mörker.
Han påminde sig, huru denna tavla hastigt skiftade, huru män med svärd och hjälmar inträngde i församlingen, huru lamporna släcktes och ökade förvirringen med ogenomträngligt mörker, huru i trängseln en hand fattade hans arm och förde honom ut ur valvet, tills han stod bland sina egna olivträd under den öppna, stjärnströdda himmelen, upptäckande i den man, som så underbart räddat honom och sig själv, Atanasios.
FÖRSTA SOLDATEN. Nå, du säger ingenting. ANDRA SOLDATEN. Jag tänker. FÖRSTA SOLDATEN. Hvad tänker du dä? ANDRA SOLDATEN. Jag tänker uppå en visa. FÖRSTA SOLDATEN. Och jag tänker på fästningen ... den håller i som en sköldpadda. Vet du hvad sköldpadda är, du? Det är en sorts stockfiskar, som ha ett ogenomträngligt skal, du, och man måste steka dem på glöd, innan de krypa ut därifrån.
Utifrån Mälaren kom dimman långsamt seglande likt ett ogenomträngligt vitt mörker. Han tyckte sig känna, hur oändligheten själv kom emot honom, skrämmande vid och tom, förintade allt omkring honom, slukade husen och kajerna och gasblossen och lämnade honom ensam kvar på några slippriga och smala bräder, en skeppsbruten på en flotte, svävande ute i rymden.
Kuttern gjordes klar, och 6 man rustade sig till färden, som lovade att bli rätt intressant, ty mörkret var ogenomträngligt, snötjocka väntades, och sjön var svår, allt omständigheter som gjorde att jag beslöt följa med. Snart hade man skottat snön av däck och revat det av frost styvnade storseglet. Under tiden satt jag nere i kajutan och värmde mig vid kaminen.
Hon lyssnade, det var nu alldeles mörkt. Man hörde hur stormen tilltog der ute, den vanliga nattstormen. Han är säkert redan i staden , tänkte hon, eljest vore hans lif i fara, stormen rycker så fort upp den ännu tunna isen. Hon gick till det lilla fönstret och såg ut. Hon urskilde ingenting. Allt var mörkt. Hon öppnade dörren och gick ut på vägen. Lika ogenomträngligt.
Med otrolig lätthet fann geten den stora tätgrenade gran, som skulle passa till hus, en så'n som barnen hela morgonen förgäfves sökt efter. Gullspira ställde sig midt under jättegranen, hvars grenar bredde ut sig som ett ogenomträngligt tak. Snön var redan bortsmält därunder eller hade kanske aldrig kunnat hopa sig där. "M-ä-ä", bräkte Gullspira. "M-ä-ä.
Dagens Ord
Andra Tittar