United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hopen begynte skingra sig, när en röst hördes ropa: Sigismundus vivat! I nästa ögonblick greps mängden av ett för det lugna finska lynnet ovanligt raseri. Under ropet »polackar! polackar!» rusade några hit, andra dit, på jakt efter landsförrädaren; men sökandet blev fruktlöst.
Johannes synes knapt hafva hunnit att ordentligt betrakta denna förskräckelsens syn på jorden, förrän han hör ropet till de fyra englarna att vänta med nya straffdomar, tills dess de 144,000 blifvit beseglade. Och knappt har han uppfångat detta glädjebudskap, förrän hans öga tjuses öfver att se palmbärarne under jubel tåga in i staden.
Och detta menniskolif tillhörde den enda varelse hon hade att älska på jorden. Att se honom långsamt och utan motstånd glida utför och icke ha magt att hejda honom, hålla honom tillbaka. Hon ville ruska i hans axlar, hon ville ropa i hans öron: res dig! spänn alla muskler! arbeta! men ropet dör på hennes tunga i känslan af att hon intet förmår.
De av invånarna som icke dogo blevo slagna med bölder; och ropet från staden steg upp mot himmelen. Sedan nu HERRENS ark hade varit i filistéernas land i sju månader, tillkallade filistéerna sina präster och spåmän och sade: »Vad skola vi göra med HERRENS ark?
Därpå utbröt den ärorika revolutionen i Ryssland, och professor Poppenberg, som var en av dess andliga fäder, kallades hem av det segrande proletariatet. Hans hemkomst blev en triumf. Han hyllades på gatorna. Varje gång en borgare befriades från plånbok, klocka och päls, var det under ropet: »Leve professor Poppenberg!
LEONTES. Fruktansvärdt han kämpar i sitt innersta, Fast armen, vissnad, vägrar vreden tjänst. Jag vill Tilltala honom. Yngling, faran är förbi, Blott hvila, du är räddad. DEN SKEPPSBRUTNE. Gudar! Står hon ej På klippan ensam, värnlös. Hör du ropet, hör: Förbarmande! LEONTES. Hvem ropar, hvem är värnlös, säg?
Ibland, när farten norr ut blef för stor Och mången kämpe grät af harm och smärta, Då bet han tänderna ihop och svor, Men tåren gömde han uti sitt hjärta; Blott pressadt från hans läppar hörde vi: 'Än kommer dag, än är ej allt förbi. Och dagen kom, hans festdag, då vår här Med ära kunde veckla ut sin fana. Vid Revolaks ljöd ropet: 'I gevär! Och krigarn, jagad nyss, fick ändra bana.
På honom, fast sen länge ej sedd, ej spord, Sitt hopp hon fäst, dock teg hon och sörjde stum, Att sköflad så han kom till ett sköfladt hem. En dag försvann, knappt grydde den andra, när Af jubel nejden fylls, och från höjd och däld Hörs ropet: Tsaren, tsaren i antåg är!
Han kysste henne alltid efter måltiden och tackade henne för mat. Derigenom vandes barnen orättvist att betrakta henne som alla goda gåfvors gifvare och fadern såsom allt ondts. Man fruktade fadern. När ropet: pappa kommer! hördes, sprungo alla barnen och gömde sig, eller ut i barnkammaren för att kamma och tvätta sig. Vid bordet rådde dödstystnad, och fadern talade endast föga.
Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår; därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.» Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN. Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?