United States or Namibia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Har otrons kalla vinter flytt, Har hjärtat lifvats upp på nytt Utaf den klara nådesol, Som skiner från Guds kungastol? Ack, fattigt blommar dock vår jord, Hur härlig än dess prakt är spord, Mot mänskans själ i tro och hopp, När lifvets sol för den gått opp. Den solen blid, den solen klar, Som varit förr, än världen var, Hur är det, har vår själ fått se En strimma af dess ljus sig te?
Det bräcks af ålder ej och tid, Om den ock evigt räckte, Det går med samma kraft och frid Från släkte och till släkte, Det varar lugnt och oförryckt, När annat allt har farit, Det har ej annan ändalykt Än Gud, som början varit. Det kära ord, det enkla ord, Som mänskor dock förgäta, Hvar är en mänsklig visdom spord, Som sig därmed kan mäta?
Flyg, sång, den matta fläkten på heden lik, Af ingen spord, besvarad af ingen, För ljuft min suck att somna i nattens famn! Som sucken en gång jag somnar, ock jag." Hon slöt. Från höjd, från däld och från våg en ton Till afsked sände flyende sången, Och ensam nu bland klippor i fjärran stred Mot tystnaden doft blott, Crona, din ström.
Ner öfver oss din starka ande sänd och samma kraft i våra hjärtan tänd, hvarmed du Finland höll med säker hand på tidens vilda, stormupprörda vågor, hur folket stod i uppror och i lågor, vid svuren trohets säkra ankartand! Ditt svärd var härar, och din kraft var spord från Polens sol till norrskenet i nord, och Sveriges krona hängde på ditt ord!
Men du, du finner råd och bot: Du beder ock, men oss emot; Och när vår bön oss vägras då, Är det hvad bäst vi kunnat få. Ej finns så gömdt ett rum på jord, Att ej din godhet där är spord, Så öfvergifven ingen är, Att du ej vård om honom bär. All vishet, tro och kärlek sann, Allt mod, som mod rätt kallas kan, All endräkt, frid och glädje ljuf, O Helge Ande, verkar du.
En stund, och blind, lam, naken syntes Herren För fjärde gången än och tiggde bröd. "Gif", sad' Jodocos, honom hundens del; Råd finner Herren, han, som korpar mättar." Och tjänarn gaf, och tiggarn gick sin väg. Och se, en röst blef spord: "Stor är din tro, Du ädle son utaf din mästare, Och som du tror, så skall dig vederfaras."
Han hade sitt sextonde år ej nått, Ja, ung han dog; Dock sörjde en blödande här hans lott, Själf pröfvad nog; Dock stod kring hans läger i tyst förbund Af krigets ädlaste kämpar en rund, Och hvad för de tappre han varit, Det syntes i denna stund: Ej veklig klagan, blott saknad tung, Blott sorg var spord.
Var lugn och glad; hvad nyss jag sad', Var blott en dikt, ej mer; Ett grefligt namn, en skuldfri famn Jag åt din kärlek ger." "Hvemhelst du är, den du har kär, Är som en drottning spord. Hvad är så halt, så lätt, så falt Som falska männers ord? Din tro består. I känslans vår Min kärlek nu du har, Och samma vän i hösten än Skall du i mig ha kvar."
På honom, fast sen länge ej sedd, ej spord, Sitt hopp hon fäst, dock teg hon och sörjde stum, Att sköflad så han kom till ett sköfladt hem. En dag försvann, knappt grydde den andra, när Af jubel nejden fylls, och från höjd och däld Hörs ropet: Tsaren, tsaren i antåg är!
Så drömmer jag i höstens kväll och ser, Hur löfvet faller stelt från björken ner, En naken strand i vikens djup sig speglar Och öfver månen silfvermolnet seglar. I sitt hushåll är min mor, Vid sin söm min syster är, Och min bror far ut på jakt; Själf med handen under kind Sitter jag och drömmer här. O, min älskling, hvar är du, Icke spord och icke känd, Saknad blott och väntad blott?
Dagens Ord
Andra Tittar