United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Låt bli att trotsigt nalkas ön, Då kriget gör sin rund, Stör icke drottningen af sjön I hennes vredes stund;" Hon slungar mot dig dödens bud I tusende kanoners ljud. Tillbakaträngd var Finlands tropp, Vid polens gräns den stod; Dock flammade ännu vårt hopp Dock glödde än vårt mod. Att bota allt ej troddes svårt Så länge Sveaborg var vårt.
Ner öfver oss din starka ande sänd och samma kraft i våra hjärtan tänd, hvarmed du Finland höll med säker hand på tidens vilda, stormupprörda vågor, hur folket stod i uppror och i lågor, vid svuren trohets säkra ankartand! Ditt svärd var härar, och din kraft var spord från Polens sol till norrskenet i nord, och Sveriges krona hängde på ditt ord!
Än en gång bäfvade qvinnan: "Ljusa engel, låt mig vandra genom tiden, för att söka; låt mig vandra till solens land, till polens is; låt mig söka, kanske finner jag någon tår, som fallit obemärkt, hvarmed jag kan fylla något af måttet.
Det tackar dem för detta trogna mod, Som än vid polens is ej slöt att brinna, Det tackar dem för allt det ädla blod, De för dess framtids räddning låtit rinna, Att genom dem dess lösen kan förbli: "Än kommer dag, än är ej allt förbi." Jag minns väl knappast, om jag talt tillförne Om mannen frän S:t Michel gamle Törne? Bland gråa hjältar nämndes äfven han Och förde Savolaks vargering an.
Sköna vår, hur länge rullar Ej din vagn kring söderns stränder, Innan till förgätna kullar, Till vår nord du återvänder, Och som vår så tacksam glöder Ingen barm för dig i söder! Hör du våra hymner skalla, Hör du, hvad han tyder, sången: Att du kommer till oss alla Såsom friheten till fången, Att på polens frusna drifva Finnas hjärtan ock att lifva.
Där kulor hvina tätast då, Där skall man finna mig också, Där vill ock jag försöka på I mina fäders spår. Söner af ett folk, som blödt På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar, Än har Finlands kraft ej dött, Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt! Bort, bort, hvila, rast och fred!
Ej vill han stelna bort i polens snö, Ej, hellre stupa, värmd af stridens flamma, Ej vräkas som ett flarn på vredgad sjö, Nej, känna som en man och sedan manligt dö; Och truppen, som han för, den vill detsamma. Det är von Hertzens trupp.
Han talade med ungdomens öppenhet och en konungs värdighet, utförligt, klart och manligt, om rikets dåvarande ställning, om nödvändigheten att mota Polens övermakt i det söndrade Ryssland, om Sigismunds edsbrott mot Sveriges rike, om nödvändigheten av hans avsättning från rikets tron, om det svek och de stämplingar, varmed samme avsatte konung fortfor att oroa riket, om det underliga att man nu råkat i krig med ryssarna, dem man velat hjälpa mot Polen.
Hade allt gått väl, hade man passerat i närheten af polen, hade vädret då varit klart och hade man lyckats komma ut ur polarområdet, så borde man hafva erhållit ett definitivt svar på frågan om förekomsten af land i polens närhet och därigenom möjligen inbesparat mycket onödigt arbete, som nu utföres af andra expeditioner.
Han varnade finnarna att icke låta förföra sig till att komma under Polens och påvens träldom, påminde dem om den trohet de svurit hans salige herr fader och honom själv samt lovade, att därsom de ville i denna trohet framhärda och nu manligen bistå sin konung, så ville han ock vinnlägga sig att de måtte komma till fred, rolighet och bättre villkor, vartill Gud den allsvåldigaste sin nåd förläna ville.
Dagens Ord
Andra Tittar