United States or Malawi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade kämpat ut, Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut; Han tycktes hafva lagt sig nu att hvila på sin lek, Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek. Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an, Det var ej någon obekant, det var en välkänd man; Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgadt rödt, Hans bröst var träffadt af ett skott, han hade ren förblödt.
De stannade kälken, voro nu midt i en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte sig på kälken. "Si här , rödt garn till rosor, och grönt till blad, och brunt till stjälkar." "Men hvar , hvar i fridens dar skall dom sitta?" frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas härlighet i betraktande.
Han hade gerna velat vara sann och var det på sitt sätt. Endast att hans sätt att se sakerna var så vackert. Hans naturel tillät honom icke att uppfatta verkligheten som den var. Han såg verlden som genom ett rödt försköningsglas, som hade den lyckliga egenskapen att aflägsna det fula och dåliga på samma gång det ännu mer framhäfde det vackra och goda.
Mekaniskt såg hon framför sig, vaggade med hufvudet, slöt sedan ögonen och knäppte ihop händerna. Den dagen gick, och veckan, och månaden. Vinterns snö smalt ändtligen. På våren återfans liket på södra stranden af Brunnshuset vid Batterierna. Den brokiga bomullsnäsduken med St. Alexander Newskys bild i gult på rödt fält hade han knutit om hufvudet.
Ibland snöar det öfver hela jordkulan, och då ser hon ingenting förr än hon fått tid att skotta sig igenom snön och göra gluggen fri. Hon har då intet annat ljus än pertbloss ... och deras sken är ju flammande och rödt. Mest lefver hon i mörkret. Stackars kräk, hvarför bor hon så der ensam i skogen, kan man inte inhysa henne här på gården? Hon skulle icke för något i verlden lemna stugan!
Rosor på den svarta sidenkjolen, därtill hvit slöja och bredt, rödt guldblommigt skärp, som nådde ner till kjolkanten. God och mild såg hon ut. Hennes ögon sökte omkring efter de gamla och till småbarnen, som ej orkade eller vågade tränga sig fram. Dem kallade hon till sig, dem skakade hon hand med eller talade till. "Nej, si tre barn, som jag int känner. Dom måtte komma hit, så jag får tacka dom.
Aftonsolen kastade ett rödt skimmer genom det dunkla, med tjocka spindelväfvar behängda lilla dubbelfönstret åt vester och färjade röken inne i stugan i en skiftning af rödbrun koppar.
Och sedan höllo mormor och jag hvarandra sällskap hela dagen i den tysta, trefliga vindskammaren. Hon prydde mig så vackert med sina goda, gamla händer, som redan darrade en smula, och vi fröjdade oss öfver hvarje rödt äpple och öfver hvarje förgylld nöt samt öfver alla de vackra ljusen och konfekten. Hon fann alltid den bästa platsen för hvarje sak.
Sedan besåg hon sitt verk, af belåtenhet lockad att småle, Fattade saxen ibland och jämnade trådar, som brustit, Tigande, men i sitt sinne likväl hon talade detta: "Visst en sötare väl ej funnits än denna; hur vackert Randar ej blått och rödt och en tråd af det gula i kanten! Hade jag ren en klädning däraf att bära i morgon!
"Ja och skjusar oss iväg in i skogen för te söka husrum, Jag förstå int huru vi ska finna en riktig storgrengran", sade Ante, som var solblind och såg svart och gult och rödt för sig, ty han hade allvarsam setat och stirrat rätt in i solen, som steg så fort öfver berget.