Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2024
Ibland sutto alla syskonen kring Bellas säng och pratade om skolan, och ett par gånger hade hon haft glädjen att mottaga ett par af kamraterna som helsningsdeputation från hennes klass. Men hennes käraste stunder voro likväl de, då Hanna hade ledigt och satt vid hennes säng. Då lyste Bellas ögon. Och Hanna hade en förmåga att berätta saker så, att de intresserade, utan att på minsta sätt trötta.
När han hörde syskonen spela qvartetter var han aldrig nöjd med utförandet. Han kände lust att springa upp och ta instrumenten från dem och låta dem höra hur det skulle vara. När han öfvade sin sångstämma begagnade han violoncellen och tog ut på den. Bara han fått veta hvad strängarne hette. Johan hade lärt sig tala sanning.
Och att nu ändå varsna sådana spår! En tröst var, att han ensam förstod, hvad de kunde betyda. Nu var Kanan-sången slut. Han tog själf upp en ny sång, och syskonen stämde in: "Jag vet ett land af idel ljus, hvars ..." Ante hann ej längre "Barn ! Det ryk, och gnisterna flyg ur skorsten till en gård! Herre gulla, vi är ute i bygden, och jag hör hundarna skälla."
De stannade kälken, voro nu midt i en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte sig på kälken. "Si här , rödt garn till rosor, och grönt till blad, och brunt till stjälkar." "Men hvar , hvar i fridens dar skall dom sitta?" frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas härlighet i betraktande.
Eller att han fallit i vattnet, och att de där skulle hitta honom som ett lik, och då kunde aldrig varken mamma eller pappa eller syskonen någonsin bli glada mer. Allt detta hörde Sven på och förstod bara, att mamma var snällare mot honom än alla andra människor. Så lät hon Sven berätta, allt vad han hade sett och gjort, hur roligt han haft, och hur långt borta han varit.
Intrycket af det goda glada hemmet, de lyckliga syskonen, värmen, tryggheten, allt framkallade en känsla af ensamhet, sådan hon aldrig erfarit förr. Hon blygdes att gifva vika för hvad hon kallade svaghet, och det hårda inom henne reste sig till försvar.
Han var påfallande spak ja hördes rent af helt förtrolig, när han gaf sig i språk med Ante. "Vi tänk gå på koxen i bröllopsgården här bredvid. Brita ska gå dit med mjölken och då följ vi med och koxa på bruden." "De bli nog behändigt för er, de", sade Ante och ville förbi Grels, in. Men denne ställde sig i vägen. "Ja de bli lika behändigt för dej och syskonen dina, som för oss."
Hon kröp på alla fyra öfver de ändå stadigt sofvande äldre syskonen, till Märta-Greta, som i ensamheten kraflat sig öfver dem, äfven hon, och vidare rullat sig fram till spisen. Där hade hon fått fatt i ett vedträ, som hon lindat i halsdukar och förklädestrasor och nu höll upp emot systern med en min af stolt lycka. "Putta na !"
Hushållerskan hos kontorist Adolf Bäck hade ett fasligt bråk och bestyr, det skulle bli en liten fin ungkarlssupé hemma hos hennes herre kl. 8. Herrn sjelf arrangerade det hela. Han var nu ensam, föräldrarne döda och syskonen gifta. En gammal ungkarl på 31 år, med tunnt hår, bleka, intressanta kinder, spetsig näsa och en liten söt flickmun med röda läppar.
"Käre dej, int är de någe farligt, int", satte Maglena in med mjuk tröst i stämman. "Vi ha väl aldrig legat ute heller nån natt, och rätt som de är, så är det ljust hela natten och då få en ligga hos blommerna ute på backen. "Och då så ligg jag inne i sängen", sade Anna-Lisa med samma klagande röst. Men hon log lite skamsen i detsamma. Och med det for en lättnadens ljusning öfver syskonen.
Dagens Ord
Andra Tittar