United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
"När jag stanna ute hos Gullspira, där de int finns någe' lider te binda 'na i, så blir ni bara två, och de är väl ingenting te grufva för." "Ingenting", upprepade Maglena. "Jag kom jämt i håg småstinterna och Märta-Greta, när hon sa 'tinnenin' i ställe för 'ingenting'. Hon satt lill'hufve' på sne och titta opp med ögona och skulle låtsas vara så bedröfvad."
"Käre dej, int är de någe farligt, int", satte Maglena in med mjuk tröst i stämman. "Vi ha väl aldrig legat ute heller nån natt, och rätt som de är, så är det ljust hela natten och då få en ligga hos blommerna ute på backen. "Och då så ligg jag inne i sängen", sade Anna-Lisa med samma klagande röst. Men hon log lite skamsen i detsamma. Och med det for en lättnadens ljusning öfver syskonen.
"Så sint som han vardt när jag fick ikull en så'n karl." "De är int alls någe behändigt te vara här i går'n", gnällde Månke "en känner sej just som så otrygg." "Vi gå härifrån, och de på rappe", hviskade Ante. "Pojkarna är nog inte långt borta. Jag såg hur dom sprang härifrån, å höll sej krokig nere i dike bakom gärdsgår'n.
Hon stod och hörde på gossens prat, så ljus och glad i uppsynen som hon inte varit se'n enda dotterns död. "Så kan ni kanske inte undvara honom då?" undrade husbonden med en liten särskild, menande blick emot Ante. Ante mötte blicken allvarsam. "De löna int te orda om de förrän någe sån't kom på tal." "Det är godt, klokt slag i de här barnen", sade mor Märta-Dea.
"De syns dra ihop sig till nederbörd", anmärkte Ante, "det såg ut så kring månen i natt, och då blir det farligt ledt för oss te komma härifrån i slasket. De bli allri nå'n skare." "Om vi bara hade någe te' äta så ha vi de bra här i vår egen stuga." "Men vi ha nog ingenting te äta." "Om de hade vari sommar ändå", fortfor Maglena. "Men de är ingen sommar än", svarade Ante med tungsint uppsyn.
Hon satte sig ner på marken, och bredde ut armarna mot hunden utan att bry sig om att han nafsade åt henne och slet lös en del af schalfransen. "Sussu sussu ! Int vill du oss någe ondt, vi, som är små och ensammen". Gråhunden tystnade, men morrade med ryggborsten höjd.
Och fast dom va så fin att dom kunde göra hvad som var så konstigt så steg dom opp klockan fem på moron ändå och for till skogs med yxan med sej, och satt på stöttingen och körde. Aldrig någe högfärdig var dom. Si sånt är riktigt folk, å då jag såg dom så, tänkte jag bli storbonde och storsnickare jag å, förstås."
Ante var rädd att sågställaren vardt sint öfver det han sagt, och att det kunde höras som om han själf ville klaga, så han fortfor med så hurtig stämma han fömådde åstadkomma. "Si int är de någe farligt te gå me så'n trålj för den, som är lite vuxen och har förstånd och kan tåla sig tills en får, för alltid får en någe ändå till sist."
Hon räckte med ett godt leende sin hand ut emot Ante. "Skynda dej! Vi ska dricka kaffe och doppa se'n", ifrade hon, lill'Anna, som stått invid Ante och tittat på honom en lång stund. Ante såg in i hennes granna ögon, som liksom drogo honom. Men så stötte han tillbaka hennes hand. "Stinta, jag mått gå. Maglena här hör geten, och det är aldrig någe bra. Hon hör, fast hon int kan höra."
Hade vi stannat, om ock så vari i själfva fattighuset så hade vi aldrig vetat att det fanns någe bättre till för oss, och tyckt att vi bara skulle så ha de. Men nu tro jag int de längre, för nu vill jag bara ha de bättre. Jag vill promt veta nån'ting om allt som fins på jola, å vara lik fin barna här. Och nu så är det bara tungt och sorgmodigt inom mej.
Dagens Ord
Andra Tittar