United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Där fanns något, som med ens tog bort den frusna, huskiga mörkräddsförnimmelse, som tyngt och plågat Maglena, där hon satt ensam i mörkret under granen och mjölkade. Det var ju som ett under, som om mor fick vara när barna sina igen och hjälpa dem tillrätta. Maglenas fingrar, som trefvade nere i fickan grepo ju fatt i två tändstickor!
De stannade kälken, voro nu midt i en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte sig på kälken. "Si här , rödt garn till rosor, och grönt till blad, och brunt till stjälkar." "Men hvar , hvar i fridens dar skall dom sitta?" frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas härlighet i betraktande.
Maglenas föreställning hade så smått meddelat sig åt honom med, så han stannade lugnt ute när de andra knogade iväg in. "Hä igen dörren!" dundrade en grof röst. Hade Ante i denna stund bara gjort en half vändning utåt igen, så skulle hela skaran besinningslöst ha störtat med ut, ifrån tak öfver hufvudet, värme, hopp om föda, så förskräckta blefvo de.
Jag skulle kunna ha i mig tusen kanner", gnälde Per-Erik. "Ja, dom ät myrbär" Maglenas röst fick ett drömmande, längtande tonfall. "Ja, om en ändå hade en kärnfilbytta här", kved Magnus. "Å tunnbröd så mycke vi kunne dra på kälken", tilllade Per-Erik, med en ogillande blick på den tarfliga last den nu bar.
Getterna stå väl int inne den tiden på sommarn", anmärkte Ante, som för att kunna höra på Maglenas, hur tokigt det var, behändiga språk, skjutit mössan snedt opp ifrån öronen, så att den höll på att vippa bort från hufvudet. "Hvem skulle villa vara ute och gete hela natten också för den delen." Anna-Lisa blandade sig nådigt i samtalet.
"'Långt bort kan dom int vara', sa finnen och tog några steg emot rishögen, där jag låg. 'Dom kan ligga gömd här å, för jag tyckte nyss att det liksom rörde sej bakom rishögen där'." "Han tog opp en sten och kasta i högen, så den så när tagi i hufve på mej." "Och du gaf dej int till att skrike eller rörde dej?" Maglenas röst var tjock af förskräckelse.
Jag är rädd att du lid ondt af de?" "Inte!" sade Ante öfverlägset. Nog hade han ännu känning af Maglenas nyp och naglar. Men inte ville han göra det tungt för henne med det. Hon, som gick i vånda och sorg och nu måste gå ifrån Gullspira. Ante hade länge gått i vånda och ängslan för Gullspira, han med.
Han fick se pojkbytingen på stenen och vände sin uppmärksamhet emot honom, medan kvigan bölande, med svansen i vädret dref ut i skogen. Om Antes tillvaro där uppe på stenen med björnen, som rasande ramade med labben opp efter honom, var allt annat än treflig, så var Maglenas, hvilken uppehöll sig ensam där nedanför, ej mycket bättre.
Du är stor du, och måtte hjälpa oss", tillade hon, då pojken bara hvisslade och inte tycktes höra på hvad hon sade. "Huta åt hunn på rappe!" Maglenas röst blef befallande. Gråhunden tog intryck af den. Han stod som skamsen. Pojken steg ner från trappan, sparkade lös en isklump och kastade den midt i gruppen.
Eld! det var ljus och trefnad för ensamma små, ute i villande ödemark. Eld! Det blef hem och härd där elden fanns. Och bara en sticka ! En liten så vek, späd stackare! Maglenas hjärta klappade högt. Hon stod med stickan mellan fingrarna utan att våga sig på att förnya försöket med att få eld.