Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2024
Sex år senare, efter en dans, sutto en morgonkvist på ön, ungbonden Albin, gift, med två barn, och den berömde målaren Axel *, också gift, med tre barn, vid ett glas glögg och pratade. När fruarne sågos utom hörhåll, girade samtalet över åt gamla minnen och flickor naturligtvis. Hör nu Albin, minns han Mari, frågade herr Axel, som om nattens vaka drivit upp gamla intryck. Jo, det gör jag nog!
Mest framträdande var ansiktets onaturliga vithet; och vare sig detta var hans medfödda hudfärg eller redan en följd av utsvävningar, så gjorde den i alla händelser ett egendomligt intryck. Staturen var i mitt tycke för klen, fast välväxt. Verkliga orsaken till hans lycka hos könet var säkerligen hans dristighet och framfusighet och de stackars småstadsflickornas ovana vid dylik hardiesse.
Låt det bli eder till en hälsosam varnagel. Drångarne puffade varandra i sidan och gömde sig den ene bakom den andre, kanske för att dölja det intryck, Spöqvists predikan gjort på dem. En och annan syntes bekymrad, men dessa voro sådana, som kände medlidande med Sven. Räck fram dina händer! sade Spöqvist till denne. Sven vaknade vid dessa ord likasom ur en dröm.
Han lade naturligtvis märke till den unga damen, och hon till honom, och som han hade god skräddarkredit gjorde han ett fördelaktigt intryck på henne. En söndag på Styrsö kom han utan eget förvållande tillsammans med ett sällskap, där också Mimmi befann sig.
Hela stenkumlet av intryck han kastat över liket ramlade och skelettet låg där, huvudskålen låg där, spräckt av isbillen, och det hjälpte inte söka leka bort det mer, att blanda bort det med drömmarne, att spela bort, läsa bort det. Han hade blivit väckt och kunde inte somna om.
Det var en madonnadyrkan, som intet åtrådde, utom att få ge något stort offer, helst en dränkning i fjärden, men ändå i hennes åsyn, ett dunkelt förnimmande af egen otillräcklighet som en half menniska, hvilken icke ville lefva utan att ha kompletterats med den andra, »bättre» hälften. Kyrktjensten fortfor och gjorde numera icke vidare intryck. Det var tråkigt bara.
Di ä så stygga Han kisade upp på Kerstin för att se om snyftningarna varit höga nog för att göra intryck. Ja, det får han fråga löjtnanten om. Ja, men Kerstin hör ju, att di ä så stygga! Men när hans far kom hem, blev det annat av. Det blev förhör på enskilt rum och inför lyckta dörrar. Ej ens Kerstin fick vara med, i synnerhet inte hon. Du har smitit från skolan?
Det var återigen ett av dessa intryck, för vilka man kan vara alldeles likgiltig. Men längre bort i grottan såg han något annat.
Men så kom den scen, där döden visar sig för Lycko-Per, och då blev Sven tyst. Ingen hade tänkt på, att denna scen fanns där, eller att den överhuvud kunde göra ett sådant intryck. Men allt, som sedan följde, brydde Sven sig icke om. Och när någon efteråt frågade, vad han sett på teatern, så svarade han bara: »Jag har sett döden. Det var ett stort långt benrangel och kunde tala.
Så, vad är nu det? Jo, på översta hyllan i allra minsta garderoben ligger en chokladkaka, jag vill ha den. Du skall få den. Jag skall hämta den. Det gläder mig att ha ett ärende, då jag kommer ut. Det gör ett gott intryck på mig själv. Jag skall hämta chokladkakan. Så går färden och allt är sig likt, blott vackrare än på sommaren.
Dagens Ord
Andra Tittar