Ty molnen tunga men Gud är rättfärdig och god, fast morgonens glans är som glansen av kallnande blod ni kära som vänta er son från ett främmande land! Hos far och mor Det har gått några månader, julen har varit här med sitt tjocka mörker och sina vita ljus.

Och jag vet, för han är den ende, som är helig och oskyldig. Men upp vind, får länsman se om jag ljuger. För nu är det gjort. upp vind och tag lyktan med sig. Det är straff det och anstiftarn är det ännu värre. upp vind, säger jag, visst han är i kungens tjänst, han, tjocka åbäke.

Hm, ni skall väl ha en blomma ? Men jag skall tala om att de äro icke för sådant der folk; de äro allt både för fina och för dyra för er. De ä' inte dyra ändå, menar jag. Den tjocka frun knyckte förargad nacken och drog upp öfverläppen. , säg ut, hvad ni vill hafva; men det här är dyra saker, skall jag säga er, och ni ser icke just vidare förmögen ut.

Vi se i honom en kort, men axelbred gråhårsman, hvars robusta utseende förstärkes af hans tjocka rock och som, att döma af de bestämda dragen i hans anlete, har ett envist hufvud i sin röda filtmössa.

Där var stora salar med vackra möbler och ljus som strålade i stora vackra lampor. Och där var tjocka fina mattor golven, tjocka att det inte hördes när man gick. Och jag fick leka och göra allt vad jag ville. Det var som ett riktigt slott, vackert och fint. Och över det lyste alltid solen. Min dotter såg mig med stora undrande ögon. Vi sutto tysta ... och jag såg min moders hus.

Ty de kunna icke sova, om de ej göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej vålla någons fall. Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka. De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd; men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.

Vill du se, har jag smält ihop det till två tjocka ringar, mjuka att en stark kvinna kan böja dem, och tunga, att de väga upp mitt svärd. Här sitta de uppträdda bältet. Sven kände ringarna och svärdet. Det skall vara lätta svärd och tunga guldringar, som kunna tävla om vikten, sade han. Men hur är det med ditt svärd, Ingemund?

Innan Vestman hann redigt för sig hur dum hela tillställningen i själva verket varit, stack ett lurvigt huvud ut genom breschen, reste sig och störtade i vattnet, men fick verkligen gadden mitt i det tjocka. Och i ett huj löpte linan ut; båten fick en knyck att jägarn ramlade ner akterbetten och bar det av med god gång till sjös. Det blev åka av!

Tyst nu det där begriper du inte ännu. Och när en är begrafning, ska en sitta tyst och stilla och allvarlig och bara äta allt hvad man orkar. Hela dagen hade jag ögonen den där märkvärdigt bleka kvinnan, tills jag kvällen somnade, förtyngd af den myckna maten och den tjocka tobaksröken. När gästerna långt fram morgonen bröto upp och jag var väckt, bjöd Kersti mor och mig skjuts.

Kakerlackorna. Mor torkade med sitt tjocka, randiga bomullsförkläde soten från ansigtet. Hon jemkade in sitt gråa hår under sin hufvudbonad af blommigt svart siden, rättade halsduken och gick ut.