United States or Zambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Honom såg ur böljans salar Näcken, Såg med kärlek på den Sköna gossen, Önskande att honom till sig locka. Då som gubbe steg han först på stranden, Men den muntra gossen flydde honom; Och som yngling steg han sen på stranden, Men den muntra gossen bidde icke; Sist, förvandlad till en yster fåle, Steg han opp och hoppade bland träden.
Det var en mäktig drottning, i hvilkens trädgård växte de skönaste blommor från världens alla länder, men isynnerhet var det rosorna hon älskade. Därför växte rosor i trädgården och äfven inne i slottets salar, där de slingrade sig omkring pelare och fönsterkarmar ända upp åt taket.
Det smyger spårlöst fram vid tiggarstafven, det håller råd med skuggorna i grafven, lyss vid palatsets dörr, i kojan talar; då brista vapensköldar, remna salar. Så länge lefver det, tils hämndens dag går ned i blod, och detta hat är jag! Slut på första akten. Till höger ingången till en bod. Något fram på scenen en schavott. Företa scenen. Tvänne borgare.
Längst i öster synes en seglare. Seglen äro eldröda av den nedgående solens reflexer. Kaskaderna därute vid brotten visa sig då och då, men äro nu rosenfärgade. Havet har samma ton som luften. Det hela är som en enda stor himmel. Några salar ligga och sola sig på ett skär. När de få sikte på jakten utstöta de ett bölande och kasta sig i sjön.
Min tunga bränner, mina fötter blöda, Jag dignar ofta, då han är som närmast, Och drömmer under dvalan, att min barm Är full af törnen, att mitt hjärta stinges Vid hvarje slag. Det är en dröm. HAN. Håll opp! HON. Den vederkvicker mig likväl, och snart Är dvalan slut. HAN. Håll opp! Du talat nog Att jaga lugnet bort från himlens salar. Slit ej mitt hjärta sönder; det är sjukt Som ditt.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst. Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
Där var stora salar med vackra möbler och ljus som strålade i stora vackra lampor. Och där var tjocka fina mattor på golven, så tjocka att det inte hördes när man gick. Och jag fick leka och göra allt vad jag ville. Det var som ett riktigt slott, så vackert och fint. Och över det lyste alltid solen. Min dotter såg på mig med stora undrande ögon. Vi sutto tysta ... och jag såg min moders hus.
Lilla fågel, hvarför byggde du Vid den stora vägens larm din hydda? Var din djupa skog ej sval och ljuf, Stodo ej dess björkar löfbeprydda? Lyste icke morgonrodnan där Lika blid och tjusande som här? Bäckens tysta silfverbölja sam I de långt, långt bort belägna dalar; Här med buller åker flärden fram Sina tunga, järnbesmidda salar.
Endast Osius visade tecken till liv, ty han ryggade tillbaka från djupet, vid vars rand han stod. Bah! utbrast slutligen den gulbleke, det var genljudet av din röst, Osius, och ingenting annat. Man säger, att det finns milslånga gångar och salar där nere. Den rösten siar icke. Hallå, fortfor han och steg intill hålan, hallå, du där nere, vem än du är, vad säger du om förrädaren Julianus? Svara!
Äfven ibland öknens törnen Ser han blott Olympens salar Och i trollets armar äfven Endast huldgudinnans bild. Hjärta, hjärta, hade jag dig framför mig! Låge du, oroliga, i min hand här, O, då skulle hastigt min trogna omsorg Bringa dig lugnet! Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga, Föra, sakta vyssjande, fram och åter, Tills du upphört klaga och nöjd din plåga Glömde i sömnen;
Dagens Ord
Andra Tittar