Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 13 oktober 2025


Henne såg ur böljans salar Näcken, Såg med kärlek den sköna kvinnan, Önskande att henne till sig locka. som gubbe steg han först stranden, Men den sorgsna kvinnan flydde honom; Och som yngling steg han sen stranden, Men den sorgsna kvinnan bidde icke; Sist, förvandlad till den muntra gossen, Låg han glad och vaggade vågen.

I andanom ser jag dina ruiner! Ängar och åkrar kvävda i ogräs, begravas i grånande mossa. Nöten skria förgäves efter ans och föda, sprida till sist sina knotor över myren. Lador och logar störta murknade samman vid vindens dova suckar. Och i det taklösa slottet spirar gräs i de ruttnande tiljornas mull. Uv och hök reda bo i salonger och salar, räven sin lya i källaren.

Hvad ej praktens salar fostra opp, Lifvets fulla njutning, lifvets hopp, Växer utan ans och blommar Höst och vinter, vår och sommar I den fria bygdens runder, I dess tjäll. Ser du anden, som för stäfven Flyr med ungarne i säfven, Arm och blottad och därunder Dock säll? Ej mot palatser, som skyarne , Bytte den irrande en af de små.

Det blev alldeles tyst och nu förstå vi vad som hänt oss. Vi ha i vårt hus en varelse som haft en mormor som varit vid hovet! Som gått i slottets salar och kanske fått socker av riktiga prinsar och prinsessor, kanske av konungar och kejsare!

Blott för att njuta ställets och stundens behag! Han tryckte en knapp och genast började fågeln sjunga med välljud. Liksom en höna hon vill lägga sitt ägg i fred, sökande kilar än hit och än dit för att finna ett gömsle för den övriga flocken och ett passande bäle, sprang fru Olga orolig och förvirrad omkring än i parken, än gården och slutligen genom husets salar och rum.

Har hon glömt de ljufva barndomsstunder af fridfull lek i Qvidjas gröna kinder? Har hon glömt, den nu stolta, kalla, de forna, glada, ljufva samtal alla vi höllo förr. Och är det hon, som talar? Nej, hennes skenbild blott i dessa salar. SIGRID. Ni lönar illa det förtroende, min far bevisat er, och klandrar hårdt den rena vänskap, som ett barn er skänkt.

Han hade salar, som glimmade af pärlor och guld och många guldslantar, att ingen kunde räkna dem. En annan talar om för oss, att han är en grym och stygg hedning, som inte kunde höra de sköna kyrkklockornas klang, när de ringde samman den kristna menigheten till bön och sång och för att lyssna till ordet om Kristus.

"Jag sökt ditt spår, Oihonna", han sade, "Från Morvens kung jag bringar ett bud: var snar! Förrn morgonen gryr, han väntar dig ren." "Du man af ord, som ila", var flickans svar, "Hvad gör, att den gamle mig kallar? Har dödens fläkt hans vissnade lemmar rört, Säg, ärnar han till andarnas hem?" Den komne talte: "Klang jag af vapen hört Från borgens salar.

Därför måste bergakungen flytta sin kos, och ingen har sett honom många hundra år. Ja, säga sagorna. Men nutidens folk undrar hvart hans stora rikedomar tagit vägen och ungdomarne klättra bland bergen för att leta efter bergakungens salar för att se, om där kan vara någon guldslant kvar än i dag. Och det gör det visst.

Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön, du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg! Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus?

Dagens Ord

halfmedveten

Andra Tittar