United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
O, att i praktens salar En fånge lik jag vuxit, Blott skådat lampors skimmer Och vandrat stel i glansen Af guld och af juveler! Då ägde jag kanhända Som Voldmar stora anor, Då vore jag furstinna, Fick älska den, jag älskar, Och älskas ock tillbaka." Hon talte, ljuden dogo På hennes rosenläppar, Och fursten teg. I himlen Af deras kärlek föddes Ej ordens skyar mera, Och tyst och klar var kvällen.
DANIEL HJORT. Vid lifvets rand, ni vet man talar sanning; så hören ock den djupt föraktade den djupt föraktade, hvars fostran till en ödmjuk slaf i praktens gyllne salar man trodde sig fullbordat och försäkrat. Man därför tog mig, därföre man kväfde min kraft bland böcker, gjorde svag min arm, höll svärd på afstånd, nytjade min hand till darrsjuk slaf i dunlätt fjäders tjänst.
Hvad ej praktens salar fostra opp, Lifvets fulla njutning, lifvets hopp, Växer utan ans och blommar Höst och vinter, vår och sommar I den fria bygdens runder, I dess tjäll. Ser du anden, som för stäfven Flyr med ungarne i säfven, Arm och blottad och därunder Dock så säll? Ej mot palatser, som skyarne nå, Bytte den irrande en af de små.