United States or Equatorial Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tvenne finkar byggde bo i parken. Under våren sjöng beständigt hanen, Under sommarn började han tystna, Och om hösten tiger han alldeles. Hvarför? Ty så länge våren räckte, Tänkte han på maka blott och kärlek; Men med sommarn nalkades bekymmer Om hans bo och om hans späda ungar, Och med hösten kommo kulna dagar Och en längtan blott att flytta hädan.
Ett ofantligt bomullsvitt moln, liknande en jätteballong, som slitit sig lös från sin gondol och utan förare slungats ut på någon äventyrlig irrfärd i rymden, kom långsamt seglande från öster, erövrade trakt efter trakt av himmelskartan och lade parken i grå skymning.
Hvad nyss var sänkt i sömn, spratt opp på nytt: Hvar fågel öppnade sin näbb till sång, Hvart löf i parken skälfde, och ett regn Af dagg föll dallrande af hvarje blomma. Och jag, jag hörde rösten mig så nära Och kände den, och det var Minnas röst.
Stellan åt sin kvällsvard ensam med husföreståndarinnan som så många hundra gånger förut. Efter en stund gick han ut och drev omkring på gatorna och nere i parken. Den var full av folk, Sommarrestaurangens alla fönster och verandor strålade i olikfärgade ljus. Nere i restaurangträdgården hängde kulörta lyktor. På en av verandorna lyste de nya vita mössorna. På en annan sutto officerarna.
Jag vet inte hur det föll mig in att smyga mig efter honom: jag var rent yr och visste knappt hvad jag ville eller gjorde. Nere vid den lilla ekparken ämnade jag ropa på honom och säga: »Gif mig en midsommarskyss till!» Jag glödde i hela kroppen. Som han kommer midtför parken och jag just ämnade ropa honom an, hoppar han öfver diket.
Ty föremålet för deras ogillande och harmsna förundran föreföll att vara alldeles känslolöst och omedvetet om vad som yttrades. Hon hade gått fram till det öppna fönstret och stod och såg ut över gårdsplanen och parken. Ansiktet var vaxgult, ögonen omgivna av vida, blå ringar. Den finsvarvade lilla kroppen försattes stötvis i dallringar, som om den utsatts för elektriska strömmar.
De skuggiga alléer, hon dunkelt mindes sedan sin barndom, voro nu borthuggna av revolutionens plundringsmän, liksom den vackra parken, men det hela gav likväl intet dystert eller ödelagt intryck, ty en ny grönska sköt frodigt upp och täckte yppigt de rothuggna stammarna.
Han hade träffat dem på barnbjudningar och i parken, där han brukade leka, medan Kerstin satt och stickade strumpor under ett träd. Och han var redan fiende med flera av dem . Han hade slitit leksaker ur händerna på dem eller de på honom. Där stod en, som han brutit sönder en vagn för.
Ingen känner platsen mer än han och Lund det är förbjudet med gravkullar i parken. Då och då lägger han en blomma på graven till minne av den bästa och trognaste vännen. Denna morgon är han tyst och sluten och jag ser att det hänt något. I gräset ligger en hårnål. Han tar upp den, lägger den i fickan och säger: Kvinnorna borde ha hårnålar, som inte föllo ur.
I denna tidiga morgontimme är parken min, rosengården tillhör mig, jag känner alla mina blommor på rabatterna, chrysanthemumarterna, järnörterna, begonierna.
Dagens Ord
Andra Tittar