Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 oktober 2025
En annan gång, i parken, djupt inne i skuggan under de höga träden, stannar en officer på en häst. Han »gör honnör» för tant, håller in hästen, tilltalar tant och frågar gossen hvad han heter. Han svarar som sanningen är, ehuru något blyg. Det mörka ansigtet ser på honom med goda ögon och han hör ett djupt, dånande skratt. Derpå försvinner ryttaren. Det var kronprinsen!
Därpå gick han upp i slottstornet, ända upp till lanterninen och såg på utsikten; han hade trädgården och parken under sig och längst bort havet; han kunde se allt som rörde sig därnere och han såg en ljus klänning röra sig i trädgården. Han gick ner i stallet och undrade om han skulle kunna sitta till häst. Därpå tände han en stor cigarr och gick utanför trädgårdsstaketet.
Röda och gula och blå pappersblommor sutto instuckna i hästarnas manar, i munderingen och här och var i vagnen. Det hela var festligt. Då flickorna Willman blevo damerna Theander varse, kände de sig plötsligt modfällda och förstämda; de smögo sig ut i parken och gömde sig.
Det var en sådan förvåning och ett sådant förakt i den nu öppna och fulla blicken, att patronen för ett ögonblick måste slå ned sin. Jag vill ha ned parken också på den sidan, sade jag. De der urgamla träden ta all must ifrån jorden, och ängen ofvanför får ingenting. Du vet att jag inte tål skog och mörker!
Därför händer det ibland att vi bita till ett tag i labben. Och då säger den stora människan: En sådan lömsk hund! Jag som bara ville klappa honom! Med barnen är det något annat. De äro alltid litet rädda för oss och därför äro de mera försiktiga i umgänget. Jag var nu i parken. Jag lade mig på sanden framför ett säte och stekte mig i solen.
Hon kysste honom långt och länge... Men då han till sist i lidelse slog armarna om hennes hals för att trycka henne till sig och hålla henne fången, vred hon sig pilsnabbt ur hans armar och tog till flykten nedåt parken. Tag mig om du kan, ropade hon, och gör sedan med mig vad du vill!
Tänk om hon dör! Hon lefver inte länge, men fick hon se dig, så skulle hon inte kunna lefva en dag till. Der blef en tystnad. Nadja såg med dof resignation ut från kupéfönstret. Vet hon ingenting? Åh jo, en del. Men inte hälften. Åter en paus. Hon stirrade alltjemt ut. De voro nära hufvudstaden. Thölöviken låg frusen, träden i parken stodo hvita af rimfrost.
Och här gick han själv, ensam, övergiven, utan att veta, om han i morgon dag skulle relegeras från skolan eller vad som skulle hända honom. Han kände sig i släkt med hela denna långa rad av historiens store kättare och sanningssägare. Han var en av dem, en i den långa kedjan, den siste och den yngste... Han hade lämnat parken och på måfå gått en gata fram, som ledde ut ur staden.
Så kom jag till den stora parken, där blommorna växa i rabatter och där barnen leka i stora sandhögar. Jag satte mig på ett säte mitt i solen och ritade i sanden med min käpp som människor göra som äro lata och icke besvärade av trängande göromål. Jag ritade en halvcirkel, runt om mina fötter. Sen ritade jag en halvcirkel utanför den första och så kom John.
Jag är så lycklig i dag, sade Märta, då de efter slutad frukost gingo den avlövade poppelallén fram till slottet, förbi kapellflygeln och ned i parken. Jag känner mig som om aldrig något ont skulle kunna hända oss två. Molnen segla förbi oss däruppe; det är inte på oss det skall regna i dag.
Dagens Ord
Andra Tittar