United States or Heard Island and McDonald Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta, Hördes blott en klagan, djup och dof; Lugn fanns ej i något vaket hjärta, Men den gamle Hurtig sof; Där Kamenski slutligt sprängt hans led, Hade gråa krigarn lagt sig ned.
Han hade dessutom redan gått för långt; hela socknen visste, att han gick i friareärenden till Toimila, och att Hedda skulle besluta sig för Ella, tog man för gifvet; han var välbergad och kunde föda en hel familj; det var bara gubben, som var i vägen, och han skulle väl dö snart, annat kunde man ej vänta sig. Ella stod der och stirrade utåt fälten, blind och döf för allt omkring sig.
Några lamenterade ljudligen öfver det låga anbudet och skakade ovilligt på hufvudena, andra bådo henne med vänliga ord och inbjudande gester att öka på summan en smula, ännu andra trängde nära inpå henne, berömde sina hästar och slädar och nämnde i bevekande tonfall den summa, för hvilken de ville köra. Nadja gick raden utföre, döf och blind för alla dem, som sprungo efter.
Hörde han, såg han hvad som skedde här nere, ransakade han hjärtats djupaste gömslen? Om han gjorde det, hvarför var han så kall, så likgiltig? Antti ! Det trängde sig fram mellan mina sammanbitna tänder som en kväfd, dof flämtning, hvilken rymde både raseri och klagan, hot, anklagelse och bön. De hörde ingenting, de samtalade blott vidare. Hvad hade de så mycket att tala om?
Öfver den, som låter elden i smedjan slockna, medan han gnor omkring på främmande åkrar, der han ser en utpyntad kjol. Öfver den, som går i kyrkan för synds skull och inte för Guds, öfver den, som, likt Salmen Ella, ämnar lefva på sin fars mat utan att göra nytta, medan han friar efter dåliga och odugliga qvinfolk, somrarne igenom. Dåliga och odugliga! Är ni döf och blind, gubbe?
Han slog, bort alla tankar på Gustaf den förste och tänkte med våld bort på något annat, på kartorna på väggen, på lamporna i taket, och nu gjorde han sig döf. Sitt ner då, efter du inte kan din lexa, säger magistern. Han sätter sig ner och låter tankarna löpa ut, sedan han bestämt sig för att magistern ljugit.
Så han sade och såg på den främmande ynglingen ständigt. Denne med undran tvekade så i sitt sinne och tänkte: "Månne den åldrige nyss ej hörde mitt namn, då det nämndes, Döf i sin glädje för mig som främmande, eller kanhända Var det en annan vän, som han skattade mer än min fader."
Han fick sålunda veta, att fröken Johnson var 16 år och skulle bli student, hvilket kusinen fröken Hagberg redan var; att de båda damerna vistades häruppe under moraliskt skydd af Almas tant, som var döf och att Alma rest mycket och var bekant med många konstnärer. På egen hand räknade William ut att »Alma» var föremål för den lilla fröken Johnssons stora beundran.
När i morgonlugnet öfver fjärden Första gångens ringning ljöd och klangen Hann hans öra, var den dof och mattad, Och han fann sig långt från kyrkan, längre, Än när först han lade ut från hemmet. Och det ringdes andra, tredje gången, Och från fjärran än blott kommo ljuden. Och mot höjden hof den gamle ögat, Såg mot gråa skyn som med en fråga, Utan kraft och råd och hopp och bana.
Det beror på, hur mycken själsadel, han har kvar. Jag känner en dof saknad, en tomhet, nästan en skam. Men det är icke öfver mig själf, jag blygs det är öfver honom. Samma ofinhet hos honom som hos de andra; själslifvet bryr han sig icke om, blott han får kroppen. Att vara älskad på det sättet, är vidrigt; för mig åtminstone. Är min vänskap, min tillgifvenhet, min aktning rakt ingenting?