Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 maj 2025
Nu höjde sig den lilla äfventyraren upp och väntade att se den vidare följden af sin intrig. Det förgick också icke många ögonblick, innan han såg ljuset förflytta sig från hushållskammaren till köket, och straxt därpå hade han den stora glädjen att höra farstudörren öppnas helt sakta och den gamla Sanna med all den ömhet, som låg i hennes röst, framhviska därur ett bevekande: kis, kis, kis!
Jag vet du är en bra qvinna i grunden, fast herremännen i staden narrat dig ... jag mins hur du var mot far min, jag hade dig så kär, bli bara en liten smula förnuftig ... kom ut till landet, din mor är sjuk! Han bad bevekande, men utan att vilja se på henne. Nadja såg nu i stället på honom. De stodo under gaslyktan på gatan. Hennes ansigte var uppsvullet.
Synen måste ha varit af tvetydig art, ty tre personer på ena stranden skakades af skratt, jag af köld och kamraten på andra stranden af häftig förskräckelse, som gaf sig luft i bevekande böner, att jag skulle vända om till henne. Vid denna röst, den välbekanta, jag vände om bland klippblock branta och gick tillbaka tum för tum. Ja, kärlek, du gör menskan dum!
Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och lade handen varligt på hans axel, klappade honom sakta och bad med bevekande röst: Pastorn lilla! Få vi inte ett lite ord i aftons, innan vi gå i säng? Tänk på gumman, och hennes gosse, som är ute på sjön. Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken då madam vet var hon ligger i matväskan!
Faderns svar kom, åtföljdt af ett bevekande bref från mostern deri Alma i de mest förtviflade ordalag ombads att åtminstone komma hem till julen, om också blott på ett par dagar. Hon kunde ju redan strax efter nyår resa upp igen och fortsätta att underkasta sig den behandling, som visat sig ha ett så gunstigt inflytande på hennes helsa; men utan henne var deras julglädje förspilld.
»Jag kan inte tänka mig klimpen utan sina lockar», sade hon. Hon tog honom i sina armar, viskade vid honom, jollrade, övertalade och bad för de kära lockarna. Men Sven var omöjlig att övertyga. Han bad så vackert och såg så bevekande ut, att till sist fick han sin vilja fram. Han kom in i sin lilla röda hatt och med den vita blusen fladdrande om de små benen.
"Stopp!" skrek han. "Jag är Erlandsson. Jag har bara paraffinerat mig i ansiktet så att jag är litet svår att känna igen. Adolfine! Jag är Mikael. Om du inte känner igen mig, så titta på födelsemärket, som jag har på magen." "Tag bort skurken", kved fru Erlandsson, halvt avsvimmad. "Men Dolfi lilla! Dolfi! Titta på födelsemärket!" bad Erlandsson bevekande. "Så känner du säkert igen mig."
Nu beslöto vi, att flickan skulle återvända till de sina; men hon bad så bevekande, att hon måtte få stanna till tjänsteårets slut, då det annars skulle heta, att hon blivit bortkörd. Vi gåvo vika; och under den tid, som återstod, visade hon oss så mycken sann ömhet och enfaldig tillgivenhet, att våra ögon ofta tårades. Men det bittraste skulle ej bliva oss besparat.
En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna. Det skulle dansas, och Hanna, som hvarken kunde eller ville dansa, svarade nekande. Men Bella, som alltid hade roligt, som dansade gerna och var allmänt omtyckt, bad och tiggde, att Hanna skulle komma med. För min skull, Hanna, bad hon så bevekande, att en sten kunnat röras.
Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och lade handen varligt på hans axel, klappade honom sakta och bad med bevekande röst: Pastorn lilla! Få vi inte ett lite ord i aftons, innan vi gå i säng? Tänk på gumman, och hennes gosse, som är ute på sjön. Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken då madam vet var hon ligger i matväskan!
Dagens Ord
Andra Tittar