United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jo, det skall gudarna veta, svarade en annan stämma, och den tredje inföll: Har han råd till dyra saker, din Schnitler? Tja, svarade betjänten, min herre lever faktiskt sina skulder. Och han nekar sig sannerligen min hatt ingenting. Men, mina vänner, om ett par veckor reser han bort jag blir ensam herre täppan här, skall det levas livet.

Någon kom utför trapporna, men gick sedan längre bort gården. Undvikande att visa sig gick hon uppför tamburtrappan, stannade allt emellan och lyssnade. Allt var tyst. Hon tog dörren; den var oläst. Lampan brann i taket, öfverplaggen hängde väggen, hon märkte ingenting ovanligt eller nytt. Hon hängde upp sin kappa, lade hatt och muff bordet.

Här går jag klädd som en kung med hög hatt och lång klädesrock och kragstövlar och ur och berlocker och pitschaft och pärlemorknappar och karnioler och klockspel och kärra och märra och lite var vet väl, att Träsken gömmer nåt kistbotten men hunnar om det finns den bonnschatte mellan Göteborg och Mora som inte håller sig för mer! Se bara denne usslen, befallningsman vid Frönsan.

Ge in häraf en matsked hvar annan timme, sade doktorn och räckte en papperslapp åt Holpainen. Ja, sade pastorn, i det han tog sin hatt, vi lära inte ha något vidare att göra här. Förlåt, sade Heikura, jag skulle be... Månne här vara något hopp om bättring? Han såg läkaren. Hur ? Det vill vara litet svårt. När jag också har andra hyresgäster. Inte vilja de höra det der.

Köp hatt med plymer åt hustru din; åt mig duger hvad som helst. Har jag förr låtit dig vara utan julskänker menade Erik du vet, att du får hvad du vill ha. För öfrigt bryr jag mig ej om min hustru, nu vet du det. Se , kom nu, vi ut och fira julen, du och jag. Nej Erik, in du... Hvarför tog du henne, fastän du påstod och svor ständigt och jemt, att du hade mig kär?

Majumba betraktade länge och uppmärksamt planschen, och det syntes den drummeln att han var avundsjuk. Tacka för det för resten. Själv var han ju bara klädd i en hög hatt, ett par blårandiga simbyxor och en trasig gul parasoll. Men flög den onde i mig. Jag fick idén till hur jag skulle vinna den svarte lymmelns eviga vänskap. 'Majumba', sade jag oskyldigt.

Det fanns också några, där hon satt till häst, med hög hatt huvudet och såg mera lustig ut än någonting annat, och ett, där hon stod i vit klänning, brudslöja och med hans far vid sidan i full parad: det var från deras bröllop. Av alla fotografierna hade han, ända långt bort han kunde minnas, tyckt bäst om detta.

höjde löjtnanten ännu sin arm, Där blodiga sanden han satt, Hans anlet sken, hans sårade barm Steg högt i dödsminuten, Han svängde sin slitna hatt: "Och föllo de alla för ädla sår, Förrn någon dem sprang förbi, Och voro de främst i sin löjtnants spår, Hurra, det var flink manöver, Nu vi som herrar, vi!"

Hon påklädde den inspirerade aktören sin hatt, sin stoppade ylleväst och skrattade ännu mer, när han rörde sig i den kostymen. Slutligen löste hon ifrån höfterna en liten snäf stickad yllekjol och trädde den honom. nätt han var! En söt flicka! Och hvilken grace i rörelser och steg.

Jag gick hem glad åt mig själf och åt hela världen, fick torra kläder och inrättade mig det bekvämt vid skrifbordet. Jag tog fram mitt arbete, det bar emot i början, men småningom kom jag in i det. Som det led utåt kvällen, knackade det dörren. Jag ropade: »kom inoch såg bort i skuggan. En svart hatt och de ögonen! Jag trodde, jag skulle bli tokig af glädje.