United States or United Kingdom ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade sirat faten med granris, stuckit upp dem och insatt metallkranar, samt svängde sin sprundhammare som en kanonviska och knackade då och då på kärlen, för att låta höra, att det fanns något i dem.
Ett skri, som inte bara gick genom märg och ben, utan även genom brandmuren till Olssons, som genast, sin vana trogna, knackade i väggen. Med den kännedom om pigors nyfikenhet i allmänhet och Amandas i synnerhet, som jag äger, insåg jag genast vad som hänt och störtade i två språng ur sängen och upp på klädskåpet. Jag visste aldrig att jag var så vig.
Han hade sirat faten med granris, stuckit upp dem och insatt metallkranar, samt svängde sin sprundhammare som en kanonviska och knackade då och då på kärlen, för att låta höra, att det fanns något i dem.
Och hur förtvivlad skulle hon inte ha blivit över att känna sig inte kunna trösta honom, över att se sig stå alldeles hjälplös inför det öde, som vilade på honom. Nej, det var bättre att hon vilade i sin grav! Tusenfalt bättre! Det knackade igen på dörren.
Högaktningsfullt Erik Emanuels bror. Jag hade nyss gått till sängs och skulle just släcka ljuset, då jag hörde det knarra i trappan från övre våningen. Så knackade det på dörren och jag ropade: stig in. Emanuel stod på tröskeln i sin långa vita nattskjorta. Hur är det, sade jag. Jag har legat och tänkt på en sak, som jag vill fråga om. Emanuel såg mycket allvarlig ut.
Han gick fram till bålen, kastade de ringlande lockarna över axlarna, blixtrade med ögonen, knackade och framsade följande skaldestycke med värme: Skynden då fram på den härliga ban som i glänsande ringlar svänger sin ljusrika väg hän över framtidens fält.
Lundstedt gick ut och steg uppför den lilla trätrappan, där han knackade på dörren till våningen, och mottogs av frun med ett talgljus i handen. Kära hjärtans, är det Lundstedt jag satt och skala syltlök och herre Gud, jag tror jag har tårarne i ögonen än.
Solen sken på den blanka ytan. Träden nedanför berget stodo hvita af rimfrost. Klar, glimrande vinterluft. Det knackade på dörren till Malins rum och der inträdde en ung man, patrons yngste son, en löjtnant vid gardet, redan vid 26 års ålder adjutant hos sin general.
Han knackade hårt fem slag på dörren han erinrade sig att han förr knackat så många slag. Någon ropade “stig in“ och han klev direkt in i en målarateljé, ett långt och smalt rum med både tak- och sidobelysning, väggarna ursprungligen vitmenade och därefter fullklottrade med figurer, namn och verser.
"Ja, hos oss var han länge. Ack, så härligt det var hos oss!" utropade den lilla grannen. "När jag bars in i huset, var det så mörkt, att jag ingenting kunde se. Men morgonen därpå stod jag i ett litet trefligt rum, och en rar gammal fru stod framför mig och smekte mina barr med sin skrynkliga hand. Då knackade det på dörren. "Hvem är där?" frågade den gamla. "Det är Karl och Rudolf och Maja.
Dagens Ord
Andra Tittar