United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kvinnorna tänkte på, hur de skulle hålla upp sin kjortel mitt fram och manteln vid högra snibben och på att en av änkorna fått ärva en alldeles för dyrbar kappa efter sin morssyster och att hennes dotter bar en alldeles för lång och släpande rock. Emellanåt flög ett tyst och snabbt folkungaleende utefter bänken.
En ung flicka i lång, ärmlös kappa med skinnbesättning, och på huvudet en gammalmodig hatt från åttiotalet med plymer och vida brätten
"Jag hör på med öfverraskning." "Han bryr sig naturligtvis inte derom, äfven om jag vore svartsjuk." Det låg något stucket i hennes röst, hvarför John skyndade att föra samtalet på andra ämnen. "Du blir kall, Alma," sade han, "skall jag gå och hemta din kappa?" "Tack, jag skall taga den sjelf. Jag måste ändå eljes gå upp."
I denna heliga djupa tystnad bodde hennes gud arbetet; en sådan natt skulle hans son komma till verlden den väntade återlösaren. En känsla af andakt grep henne och med darrande händer började hon dyrka sin gud. Natten led. Utanför fönstren började de tidigaste fåglarnes kvitter att låta höra sig; och lifvet vaknade efterhand. Då lade hon pennan ifrån sig, tog på sig kappa och hatt och gick ut.
Någon kom utför trapporna, men gick sedan längre bort på gården. Undvikande att visa sig gick hon uppför tamburtrappan, stannade allt emellan och lyssnade. Allt var tyst. Hon tog på dörren; den var oläst. Lampan brann i taket, öfverplaggen hängde på väggen, hon märkte ingenting ovanligt eller nytt. Hon hängde upp sin kappa, lade hatt och muff på bordet.
Under tiden axlade Erland sin kappa och gick. Pater Henrik mottog det främmande folkets ombud i klostrets refektorium. Alla munkar voro närvarande. Hövdingen steg fram, talade och bugade. Patern svarade på hans ord vältaligt. Allt tillgick högtidligt och tillika vänligt.
Elis Eberhard stod förbluffad inför så mycken värdighet. Han krängde av sig sin vita kappa. Han slog vatten i tvättfatet och tvålade in händerna. Ja, ser du, Krokus lille, inte kan jag göra något. Jag vågar knappt röra en fena, för då skriver Aposteln i tidningen att jag kysser fabriksflickor. Och så får jag aldrig fred mera. För flickorna. Du kan tala med folk. Ja, ja. Nog det.
Om det kanske denna dag kunde ske ett omslag i hans liv... Han tänkte på dessa saker, medan han långsamt gick Grevturegatan utför. Han hade ingen psalmbok i handen, ty han var rädd att möta någon bekant. En gammal fru, klädd i en brun, trådsliten kappa, kom ut ur en port i sällskap med en ung gosse i gymnasistmössa.
Hon var klädd i hatt och kappa, och såg utspökad ut; hade fått sätt och fasoner, och efter en kort och glad hälsning avvisade hon herrarnes inbjudning för att taga målarens arm. Jag vill dansa med herr Axel, sa hon. Och herr Axel dansade med henne, ställde henne vid spiseln och såg på henne.
Assim, som hela natten suttit till häst, höll in vid sin moders vagn, bredde en kappa över henne mot morgonkylan och talade ord, som hövas en son, men med halvt bortvänt ansikte, såsom han vanligen gjorde till henne, ty han kände sig förnedrad av att vara av henne född till världen.