United States or Iraq ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men uppe på vindskammaren av det lilla envåningsträhuset inåt gården satt yngsta bokhållaren vid det öppna fönstret med handen under kinden och betraktade månen, som lyste på taken mitt emot och visade skorstenarnes rökhuvar i en rad fantastiska framställningar, skiftande hamn allt efter som den ljumma havsvinden krängde om dem.
Men uppe på vindskammaren av det lilla envåningsträhuset inåt gården satt yngsta bokhållaren vid det öppna fönstret med handen under kinden och betraktade månen, som lyste på taken mitt emot och visade skorstenarnes rökhuvar i en rad fantastiska framställningar, skiftande hamn allt efter som den ljumma havsvinden krängde om dem.
Skärvorna? upprepade Ludwig. Det är ju en smal sak. Dem tar jag och gräver ner dem. En mörk natt. Så att ingen ser det? Så att ingen ser det! Och du skvallrar inte? Å hut! sa Ludwig. Då fick han två kyssar. Och uppmuntrad härav, krängde han av sig pyjamasrocken, bredde ut den på golvet och började fylla den med skärvor. I detsamma knackade det på sängkammardörren. Å, herregud! viskade fru Olga.
Den började så här: Med hastat lopp och dunkelt sken oss solen snart förlåter, att uppgå, sorgelig och sen, på mulna fästet åter. Förbi är årets sköna tid Blåsten tog bort resten. De hade just passerat brovaktarstugan och kommit ned på Nockeby bro. Vinden låg på från öster, och Mälaren vräkte verkliga brottsjöar in över den låga flottbron, som vajade och krängde för trycket.
Mellan tårarna såg han att det var farbror Ekenström. Han spände sabeln från sig, krängde kartuschen över huvudet och sade: Sätt dig nu här i länstolen, så ska vi talas vid. Stellan satte sig. Farbror Ekenström placerade sig vid sidan om honom på sidostödet och lade sin hand på hans axel. Nå, berätta nu, vad du har på hjärtat. Stellan kände, att han luktade punsch. Han kunde ingenting svara.
Det ska det väl bli, brummade smeden, tog tuggbussen från sin son och krängde av sig rocken. Om det inte blir bankrutt förstås, för då går det åt helsicke. Herre jesses! skrek madammen. Äsch, oja dig inte, mor. Blir det bankrutt så får en ju utdelning i konkursen. Så det smäller lika Dessa hugnesamma nyheter spred madam Andersson över Blekängen.
Va vi ska mä den? Vi ska ha några pojkar å stå mä den i närheten, så di kan kasta ut den till oss ifall dä behövs. Han granskade linan ett slag, stoppade den tillbaka på dess plats, krängde ytterkavajen på sig och sade: Ska vi kila då? Ja, men Kalle, du har glömt gymnastikskorna. Visst fan!
Men när denna blodiga oförrätt gentemot rivalen icke hade åsyftad verkan, ställde han Elsa framför sig och sade: Nu håller jag käft, och så håller du käft, och så blir det frid i faderns, sonens och andens namn. Topp! Och det blev frid. Solen steg. Abraham krängde av sig rock och väst. Elsa hängde blusen på en gren. En stund senare hängde hon upp livstycket.
Flera gånger hade han handen nere för att ta upp det. Men det fanns alltid någon i närheten. Till sist såg det ut, som om han inte alls skulle kunna ge henne frimärkena. Lektionen var redan över. De stodo åter ute i kapprummet och krängde på sig ytterplaggen. Han blev allt oroligare.
Och Lizzy Willman sträckte på sin vackra lekamen och smålog och smågäspade och krängde lite av och an på stolen i det hon sa: Du är en liten toka! Kärleken har inte råd att vara ekonomisk. Och inte heller någon anledning. Den är självändamål och alltings innersta syfte. Alla mänskliga strävanden drivas av lusten att tjäna kärleken.