United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fy skäm ut dig, sade Broms och steg in till Sörman. Han slog sig ned vid bordet och granskade kladden, men siffrorna blevo orediga. Han lyssnade för att höra, vad som sades på hans rygg. Han hörde ingenting, det hade blivit tyst i krogrummet. Men det var honom i alla fall omöjligt att fästa tankarna vid siffror. Halvt bedövad av värmen slöt han ögonen. Då såg han ett ansikte.
"Stopp, stopp, fru Bergman!" kved mannen matt. "Jag är ingen tjuv, jag är Bergmans gamle gode vän Napoleonson, som bara ville skoja med Bergman." "Försök inte, usling!" svarade fru Bergman energiskt. "Gå framför mig, annars krossar jag skallen på er." "Men snälla fru Bergman, det är sant som jag säger. Ser jag ut som en bov?" Och han tog av masken. Fru Bergman granskade hans ansikte.
Ni har givit mig en gåta att gissa, här är den, jag begär uttydningen. Säg mig den stjärna som råder över mitt liv! Mästaren mottog bladet, granskade det omsorgsfullt och sade tvekande: Fråga mig icke! Och ni tror, att en kvinna kan gömma sådant två år i sin fatabur, utan att vilja läsa det. Vill ni då att jag skall anse er konst som ett gyckelspel?
Vi tillbringade hela förmiddagen hos Svend Opsal, som stannade hemma, när de andre drogo ut, jag vet ej hvart, och nu granskade han vår karta, bekräftade att fjellsjön var en af Risas källor, något som vi trott, och att vi från den punkt, der vi tändt vårt nattliga bål, hade endast ungefär en mil till Espedalsvattnet.
De voro samlade för sig själva, och Assims moder var mitt ibland dem. Under tiden granskade Erland de vid eken lagda vapnen, spände bågarne för att fresta deras kraft, undersökte eggen på svärden och sjöng en munter visa. Det var lyckligt, att vi äga honom bland oss, sade en äldre man till hövdingen. Han skall vara vår gisslan. Men han är farlig, sade en annan. Det är en fiende mitt ibland oss.
De lutade sig ned och granskade den kastade stöveln och kände försiktigt på den, som fruktade de i vördnad att vidröra den, och slutligen kysste de även guldörnen. Gud förbarme sig över denna brottets stad! mumlade de. Det är kejsarens! Ja, det är kejsarens, svarade budbäraren och drog djupt efter anden. Förstå ni tecknet?
"God afton, lilla Adolfine!" svarade Erlandsson leende. "Hur vågar ni använda mitt förnamn?" kom motfrågan snabbt och offensivt. "Vem är ni, förresten, och vad vill ni?" "Känner du inte igen mig, Dolfi lilla?" frågade Erlandsson road. "Nej, det gör jag inte, och jag är alldeles säker på att jag aldrig sett er förut." Hon granskade honom litet närmare, och bleknade. "Himmel!" skrek hon till.
Först då han stod vid disken och den närsynte gamle bokhandlaren tog upp paketet och granskade böckerna misstänksamt, den ena efter den andra, först då hade han sett; att "Anor och ungdom" av Jac. Ahrenberg också hade kommit med i packen.
Varför sa du då att du glömt den? Å, de va bara som ja ville skoja. Nå, ta fram den då! Ebenezar granskade den, tog upp sin gula plånbok och jämförde: Här ä tre som ja har. Hur många ska du ha? Ett. Bara ett. Ja. Vilket? De vet ja inte. Här ä ett. Ska du ha dä? Stellan såg på det. Det var avlångt och blått med palmer och en sjö. Han tyckte det var vackert. Ska du ha dä? Ja. Dä kostar sexti öre.
Ge dig genast i väg till högkvarteret! Sno dig! Skynda! Hasta! Nå, är du där än?" Bob Hyes gjorde ingen min av att lämna platsen, men granskade i stället den sårade med synbart intresse. "Vad är det där för en prick, som du håller på med?" Harry Taylor lät med utmärkt skicklighet en tår rulla nedför sin solbrända kind. "Det här? Det är en kär släkting.