Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Inte en enda sida borta. Stellan skakade på huvudet. Ah, du ä en skit. Ska du ha frimärken då? Stellan drog på det. Ebenezar kom ögonblickligen ett steg närmare, drog ur sin innerficka fram en gul plånbok med gummiband kring och sade: Säg ifrån vilka du ska ha, så ska ja se efter, om ja har dom. Stellan såg på plånboken med stigande respekt. Ja har inte listan med mig på frimärkena.
Ebenezar såg på honom. Hans blick svepte över Stellans kläder och skjorta. Han tog ett steg närmare och frågade: Va ä din far? Han ä löjtnant. Vid artillriet? Ja. Ebenezar nickade: Glöm inte och ta listan med dig efter frukostrasten. Stellan kände sig ej längre rädd för honom. Han hade märkt, vilket intryck han gjort på honom, och han ville imponera ytterligare: Ja har listan på mig.
Prick kravlade sig fram mellan bräderna, borrade ned tassarna i dyn och lyckades hålla sig kvar, tills Louise fick tag i hans halsband. Prick var räddad. Men Enok Ebenezar rullades av vattnet över Blekängsbäckens stenar. Hans huvudskål var krossad. Enok, Enok! Älskade Enok, ropade Louise. Å, snälla barmhärtige Gud, fräls Enok! Pojkarna lyckades få upp honom på land.
Ta den med dig i morron då. Ja, men ja får den inte förrän i morron kväll. Ja, men glöm den inte till freda då! Nä. Va hetter du? Stellan Petréus. Ögonblicket efter började Stellan fyllas av onda aningar. Ebenezar drog en smal blyertspenna ur västfickan och skrev upp hans namn i den gula plånboken. Glöm inte listan på freda! Nä! Dagen efter vid danslektionen överlämnade Rose listan.
Men en dag, då han som vanligt under en rast kom fram till Ebenezar för att köpa ett frimärke på kredit, sade denne: Nä, nu får du inte flera. Nu vill ja ha betalt. Du ä skyldig mig tre kronor och sextifem öre. Han behövde inte ens se efter i den gula plånboken. Han hade alltsammans i huvudet. Och han tillade: Nu ä dä bara fjorton dar kvar. Och ja vill ha betalt. Kom ihåg de! Snart.
Men jag ska ha råttkungen, för jag vill visa onkel Roth, att han finns. Det tyckte pojkarna var rättvist. De ställde sig på kant vid bäckkanten. Louise gick själv ned i bäcken, vars vatten börjat sina, och knuffade Enok Ebenezar under bron. Buss, Enok! Ta råttorna, råttorna, råttorna Sörmans flicka med de röda benen kom springande, andtruten och viktig. Hagelins pojke kommer, berättade hon.
Men när de sågo, att han var död, smögo de sig bort, skamflata och rädda. Louise tog Enok Ebenezar i famn och bar honom genom hela staden. Vattnet strömmade, tårarna strömmade, blodet strömmade. Det var en sorglig syn. Blekängsgatan låg öde, bräderna ramlade utför bäcken, fastnade, bildade små dammar, bröto sig lösa och ramlade vidare.
Mormor skickade tjugufem kronor, som sattes in på sparbanksboken och av sin far fick han en ny tvåkrona, som lades i sparbössan. Han visste inte längre, hur mycket han var skyldig Ebenezar. Han vågade inte räkna efter. Han skulle i alla fall inte kunna betala genom att spara på sina fickpengar. De enda lyckliga stunder han hade voro de, då han överlämnade ett nytt frimärke till Rose.
Det skulle märkas, när hans far öppnade sparbössan, innan de skulle gå och köpa julklappar till farmor och morfars och kusinerna Han blev sittande på trappsteget och tänkte, tänkte, tänkte. Det var synd. Det var ett riktigt brott. Och det skulle märkas. Han skulle kunna klara sig undan Ebenezar. Men hur skulle det gå sedan ? Men idén ville inte släppa. Det var långt till jul, hela fjorton dar.
Han vände sig om och hörde kamraten viska: Du har frågan, dumsnut. Han ryckte till, men innan han hunnit vända sig om, stod läraren över honom: Hör du inte! Sitter du och sover? Översätt! Stellan visste inte, var han skulle börja. Han fick en rungande örfil: Nästa gång det händer får du anmärkning och nedsatt sedebetyg. Rasten efter kom Ebenezar åter fram till honom: Nå, ska du ha frimärket.
Dagens Ord
Andra Tittar