United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan nickade. Å dä ä riktigt sant, att din far ä löjtnant vid artillriet. Ja. Han tog frimärket, stoppade det omsorgsfullt i sin annotationsbok, medan Ebenezar antecknade hans namn bland gäldenärerna i sin stora gula plånbok. Stellan lämnade honom med en känsla av häpnad och glädje. Han hade inte behövt betala ett enda öre med samma . Ebenezar hade ingenting begärt av honom.
Här skrev han upp på sig själv . Nej, det var inte rätt. Det var syndigt. Han funderade vidare: Kanske han kunde skriva upp frimärket på sin far? Men i alla fall skulle han själv få betala det. Han kunde inte säga, att han tagit frimärken på kredit. Då skulle hans far fråga: var ä di? Och det var den gamla historien. Han skulle inte kunna svara, att han gett dem till Rose.
Han insåg för första gången i sitt liv den oerhörda fördelen av det system, som heter krediten. Det fanns emellertid ett moment i kärleken, Stellan ännu ej gjort bekantskap med: det ömsesidiga behovet av att giva. Lektionen efter den, under vilken han överlämnat frimärket, sade Rose: Spring nu inte din väg, när de ä slut, för ja ska bjuda dig på bakelser efteråt. Stellan antog förslaget.
Sådant gör man helt enkelt inte. Och om man gör det, talar man inte om det. Han funderade vidare. Det var sextio öre. Om han sparade i tre veckor, så skulle han kunna betala frimärket och ändå ha 15 öre över till två bakelser. Han skulle kunna gå i land med det. Det skulle kunna gå Han kände sig lättare om hjärtat. Jo, det skulle kunna Kamraten, som satt bakom honom, sparkade på hans stol.
Han vände sig om och hörde kamraten viska: Du har frågan, dumsnut. Han ryckte till, men innan han hunnit vända sig om, stod läraren över honom: Hör du inte! Sitter du och sover? Översätt! Stellan visste inte, var han skulle börja. Han fick en rungande örfil: Nästa gång det händer får du anmärkning och nedsatt sedebetyg. Rasten efter kom Ebenezar åter fram till honom: Nå, ska du ha frimärket.
Dagen efter min ankomst finner jag på svarta tavlan i tamburen, där rumsnycklarna upphängas, ett brev adresserat till en herr X., student och med samma namn som min hustru. Frimärket är avstämplat Dornach, namnet på den österrikiska by där min hustru med vårt barn bor. Men som jag är säker på att intet postkontor finns i Dornach, förblir saken gåtlik.
Broman lyckades dock rycka sig lös till sist, och fastän hans utseende var i hög grad förändrat var han fullt lycklig, ty han hade frimärket med sig när han sprang nedåt gatan, följd av Svensson med son, Jonne Bergström, Ville Andersson, originalgossen, en del av deras vänner samt ännu större del av gatans stenläggning. Till sist fick han tag i en bil, och undkom med livet.
Då slutade »A.-B. Jordens inre värme». Man kunde ej arbeta där längre. Schaktet hade nått ett djup af 3.500 meter och värmen var fruktansvärd, ty allra längst ned hade man funnit en synnerligen lös bergart. Arbetarne måste arbeta med mycket litet på sig och efter att de hade slungat kalsongerna, hyfvade de också både fikonbladet och frimärket. De dogo som flugor.