United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så sluddrade han: Hör du, min pojke, med an du ä i fart en, ökkk a din god het mä att dra av mig ridsss tövlarna. Stellan drog dem av honom. Tackkk ska du ha Och så förrr låt mig Stellan böjde sig fram över honom: Pappa, jag har något att be dig om förlåtelse för också. Fadern spärrade upp ögonen och stirrade på honom: Vva står på Jag blir kanske relegerad
Detta på det sjunde är mycket viktigt annars kunde man ju tro att han bara vore 6 år. Sten är en vacker pojke, men han är icke så bildad som min dotter, ty hon har redan börjat skolan. Sten bor i huset och hans förmiddagar äro dystra. Han har då ingen att leka med. Han tittar ut genom fönstret på det gråa gärdet där snön håller på att smälta. Där finns inga barn den här tiden.
Var har du varit? Tyst, far! sa' Ån. Vem har givit dig eken? Tyst, far, när jag talar vid mor! Skäms du inte, pojke! Du har stulit mitt virke. Det ljög du, Björn! Björn slog Ån på kinden. Det gick något sönder, sa' Ån och tog sig på huvet. Björn blev än vredare och slog stolen mot golvet, så att han föll i spillror. Kan du laga den? sa' Ån.
Han tyckte sig aldrig ha sett en så stor pojke förr. Och där... Nu upptäckte han Agust. Han såg så liten ut, mindre än han nånsin gjort, bland alla dessa stora pojkar. Och nu fick han syn på Stellan... Han blev röd i ansiktet och såg bort. Stellan blev stående några meter från demonstrationen, utan att någon tycktes uppmärksamma honom. Han tog ett steg närmare. Samma resultat. Ett steg till
Ä de sant att mamma telefonerade efter mig, när jag föddes? När storken kom? Jag är en modern man. Jag ljuger icke för barn. Men så tänker jag: han är för ung. Och så säger jag: Jo, mamma telefonerade. Hon sa till om en tjock pojke och då kom du. Och så sa hon till om en smal en, och så kom Karl-Olof? Ja, då kom Karl-Olof. Han går ut igen och jag fortsätter att tänka.
Anna-Claras grötsked sjönk beredvilligt, lugnt och stilla, ned i tallriken, och så sade hon: Var så god, jag är bara åtta och ett halvt, var så god! Emanuel talade rätt ut i luften som till en osynlig församling: I går såg jag en pojke vid havet, han var högst sju år, och han hoppade på huvudet och simmade precis som vi andra.
"Aldrig har jag hört på maken! Du en pojke tvätta kläder! Nej, tack, aldrig skall du kunna förmå mig till det. Hvad tror du storgårdspojkarne skulle säga, om de finge se dig vid tvättbaljan?" En farlig strid. Med teckning. Bor du bland bergen, bor du vackert. Däruppe är luften ren och utsikten fri.
Han var alltför överväldigad. Till slut reste han sig upp och gick bort till soffan, där Edgar låg. Men i samma ögonblick han höll den i sin famn, föll han i en hejdlös gråt. Men vad i Herrans namn gråter du för, pojke? Ja ä ja ä så Mera kunde han inte säga. Från den stund Edgar blivit hans, riktigt hans, skedde emellertid underverket.
Vaktmästarn är en trevlig pojke, fast vaktmästarn är en gammal fähund. Skål på sig, vaktmästarn! Egentligen är ni några fähundar allasammans här över, och sura se ni ut när det kommer en svensk hit, men våra pengar, dom har ni ingenting emot, va? Dom tar ni emot, va, vaktmästarn? Hur mycket blir det här?
Hon såg mycket ond och allvarlig ut. Hon hade så bråttom att bli fri från kapotthatten att hon glömde lösa upp hakknuten. Är du uppe ännu, pojke? Han såg på henne med en blick, som tiggde om ett svar, ett enda svar, ett ja eller nej. Ja satt och läste, svarade han lågt. Läste så här dags! Klockan är ju över elva. Hon sade ett kärvt god natt utan att ens kyssa honom.