United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan tryckte huvudet ännu hårdare mot sin fars ben. Och snabbt, i ett enda flämtande andetag kommo orden: Får jag Edgar? Han väntade andlöst på svaret, medan han fingrade på faderns guldrevärer. Vad ska du göra med den? Stellan kände sig med ens så besynnerligt trött. Han hade begärt för mycket. Edgar skulle aldrig bli hans. Pappa, ja ska vara så rädd om den. Ja ska leka med den så vackert.
Redan innan han hunnit få upp dörren, ropade han: Ida, Ida, pappa har sagt att ja får lov å ha Edgar i barnkammaren. Va säger han! Öppna dörren, innan han kommenderar. Nu hade Stellan fått upp dörren. Han skrek: Pappa har sagt Jag hör! Jag hör! Han behöver inte skrika! Varje dag Stellan kom hem från skolan satte han sig på golvet vid sidan om spiltan. Han talade med Edgar.
Han talade i ett sträck för att göra Idas sak så graverande som möjligt och på så sätt beveka sin far att ge henne stryk. Se nu själv, så får pappa se. De stodo båda och betraktade den sönderslagna gipshästen i soffan. Stellan pekade och stammade: Se, pappa, se Va kan vi göra ve Edgar nu? Ja, säg det? Vad tycker du själv? Stellan skakade på huvudet.
Vad skulle han hitta på nu, när han inte längre hade Edgar att leka med ? Men ju längre han satt och såg på den stympade hästen, ju mera tyckte han att dess gamla fullkomligheter växte fram på nytt under all den sorgsna ömhet, han göt över den ur sitt hjärta.
För att hon slagit sönder Edgar? Det tjänar ingenting till. Det hör till hennes yrke. Stellan skakade på huvudet. Detta var inte rätt. Han skulle själv klå Ida, när hon kom hem från torget. Var är Edgar? Den ligger i soffan i barnkammaren. Kom själv och se, så ska pappa få se. De finns inga ben och benen ligger i soptunnan nere på gården och Kerstin säger, att di ä alldeles förstörda.
Men det han ville säga var alltför mycket, alltför långt. På nytt blev det endast till stamningar. Efter en lång stund brast det ur honom: Var ä Edgar? Den ligger i fönstret i serveringsrummet. Stellan störtade ut. Där låg den. Benen voro borta, men svansen var hel. Edgar låg som ett vrak på ena sidan, för den långa svansens skull. Var ä benen? skrek han ut i köket. I soptunnan.
Och den hade pedaler och mitt genom huvudet gick en styrstång. Skulle han säga att det var så Edgar såg ut? Och så kunde han kanske be sin far om en sådan häst. Han var alldeles säker på, att om han bad riktigt vackert, skulle hans far ge honom den. Och under tiden kunde han säga till Göran, att hästen gått sönder och var till lagnings.
Han kände sig plötsligen trött på allt ! Tanken på att vara borta, alldeles borta, försvunnen från allt, från Edgar och Göran och skolan började forma sig inom honom Klockan ringde. Han ville inte träffa Göran. Kanske om han höll sig undan att Göran skulle glömma bort det hela. Han sökte smita in på den förbjudna garverigården, men Göran var i hälarna på honom. Och med honom följde andra pojkar.
Han hade rasten innan återigen obarmhärtigt klubbats ned under ett ödmjukt försök att komma i kontakt med tillvaron sådan den en gång, före historien med Edgar, gestaltat sig. Det hade varit fråga om vem som var starkast: Jonne eller Axel. I stället för att på ett praktiskt sätt slita tvisten hade saken efter en hel del gräl de tvistande emellan hänskjutits till de församlade.
Hans ansikte var dolt bakom en tidning. Stellan lade Edgar från sig i soffan och började gå runt i rummet. Då och då kastade han en skygg och snabb blick på sin far. Hans kinder brände. Han kände sitt hjärta slå. Skulle han Vågade han Nej, inte nu, inte ännu han ville inte fråga just nu , och få nej Det var skönt att kunna tro, att kanske, kanske Edgar kunde bli hans. Han måste vänta och fråga.