Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Gamla Kerstin höll till ute i köket, där hon tvättade strumpor. Han stod på stolen vid fönstret och talade i ett sträck till flingorna och snöflaken, tankar, som blixtlikt flögo genom hans hjärna, snabba som drömmar, liksom de utplånade ögonblicket efter. Till sist hade han ingenting mera att säga. Han såg på sin mor. Hon sov. Tidningen hade fallit ned över hennes ansikte.
Men när faran är över, ska jag ropa på dig. Gott! sa Karl-Herman och gick in i garderoben och vad han gjorde där i mörkret, det vet jag inte, om han inte tog sig en tupplur. Nå, efter en kort stund var ju värken där och hon ropade ut honom igen. Och så fortsatte de många dagar i sträck under en lång tid, ända till dess att Karl-August en dag verkligen infann sig.
Det var emellertid frågan om avsked; kamraten skulle flytta till sin nya ateljé och jag till Stockholm. Vädret var sådant det skall vara de sista dagarna i oktober och så svårt som det kan vara sista dagarna i Paris, så att det icke var med de gladaste känslor man satte sig i kupén kl. 4 e. m. för att i ett sträck åka till Köln och vara framme kl. 5 följande morgon.
Men nu blev han nöjd. Han satt i fönstret på farmors knä och såg på all ståten. Han pekade på musikanterna och talade till sig själv i ett sträck. Det fanns särskilt en av dem, han alltid beundrat mera än alla de andra. Det var en stor karl med en stor mustasch och han blåste i den allra största "trumpeten", som var så stor att den var större än Stellan själv.
Han ville alltså rita, och under ett jullof kopierar han i ett sträck och i raseri broderns alla ritningar. Den sista i samlingen var en häst. När han fått den färdig och sett att det icke var någon konst, lade han bort att rita. Alla barnen utom Johan spelade ett instrument.
Sträck mild din sköld för honom, hvar en vingad pil, Ett uddhvasst spjut hans hjärta söker; spräng hvar hop, Som skockar sig fientlig, där hans bana går, Att han ej öfvermannas. Oka du hans kraft Att föra svärdet eldigt, mäktigt, segersällt, Tills, höljd af ära, ändtligt han det sänka får För den, hvars makt han grundat. Den! Gudinna, tål En suck jämväl för honom dock!
Döttrarna lämnades kvar för att vänta på gubbens uppvaknande. Han sov fem dygn i sträck och hans besynnerliga tillstånd väckte allmän förvåning. Ty fastän hjärta och lungor arbetade normalt tycktes alla andra kroppens funktioner vara upphävda. Döttrarna sörjde honom redan som död och hans hustru grät då och då en skvätt utan att dock visa den förkrossande sorg, som man väntat sig.
Och så tände han utan vidare lampan. Till och med det dämpade, estetiska, gula ljuset verkade på Stellan som om man krossat en dyrbar kristallskål. Och så kom Rose in, sedan hon tagit hatt och kappa av sig. Och hon pratade! Hur hon pratade i ett enda sträck: En sån bonnhåla! Det är den fulaste stad jag sett. Det finns ingenting annat än parken här. För resten bara mader runt kring hela stan.
Han talade i ett sträck för att göra Idas sak så graverande som möjligt och på så sätt beveka sin far att ge henne stryk. Se nu själv, så får pappa se. De stodo båda och betraktade den sönderslagna gipshästen i soffan. Stellan pekade och stammade: Se, pappa, se Va kan vi göra ve Edgar nu? Ja, säg det? Vad tycker du själv? Stellan skakade på huvudet.
Hon hade bara grälat i ett sträck. Nu såg Stellan på Kalle. Djupt nere hos honom låg en misstanke och värkte. Varför kom du inte när du sa tre? frågade han till sist med en trevande röst. Kom! Va menar du mä dä? Dä skulle just ha vatt snyggt om vi sprungit båda på samma gång. Vem skulle då ha krupit ut å räddat dig.
Dagens Ord
Andra Tittar