United States or Greece ? Vote for the TOP Country of the Week !


Lizzy hade just sin goda stund och Karl-Herman satt i garderoben som vanligt och den gången vet jag att han sov. Karl-August slog sig ned och de försjönko båda i djupa studier, men vips satte tandvärken i och upp flög flickan som en galning och skrek: Mina tänder! Jag dör! Och ut störtade den yrvakne Karl-Herman och där stodo de båda rivalerna framför varandra, frustande av förakt och leda.

Lizzy kastade sig emellan dem och ropade: Karl-August! Tro inte att jag bedrar dig! Jag tar aldrig fram Karl-Herman annat än jag har tandvärk. Och det var sant. Men nog blir jag ledsen, när jag hör den flickan påstå, att man inte kan organisera kärleken.

Ju närmre det led mot examen, desto innerligare fäste hon sig vid Karl-August, att han blev gott som hennes erkände fästman och fick rätt att ge henne dyrbara presenter, under det att Karl-Herman bara fick ge henne kyssar. Några veckor före examen insjuknade hon i en svår tandvärk, och den ansatte henne, blev hon som galen, skrek och grät och kunde inte fortsätta sina studier.

Men när faran är över, ska jag ropa dig. Gott! sa Karl-Herman och gick in i garderoben och vad han gjorde där i mörkret, det vet jag inte, om han inte tog sig en tupplur. , efter en kort stund var ju värken där och hon ropade ut honom igen. Och fortsatte de många dagar i sträck under en lång tid, ända till dess att Karl-August en dag verkligen infann sig.

tänkte den kloka flickan: Ska jag sitta här och förslösa en dyrbar studietid med Karl-Herman? Nej! svarade hennes samvete och hon sa: Kära Karl-Herman, in i min garderob och sitt där tills jag ropar dig. Han frågade varför och hon svarade: Karl-August kunde komma och som du vet, är vi tillsvidare trolovade. Han kunde taga illa upp, ifall han funne dig här.

hon ännu var ung och skulle taga studentexamen, hade hon två fästmän. Den ene hette Karl-August och var en mycket lärd yngling, som hjälpte henne med läxor och uppgifter, men den andre hette Karl-Herman och var en odåga, som hon bara hade för ro skull.

Under sådana förhållanden hade hon mindre nytta av Karl-August, eftersom de i alla fall inte kunde studera tillsammans. Ur ren förströelsesynpunkt var Karl-Herman att föredraga och han satt hos henne och tröstade henne gott han förstod. Men rätt vad det var, flög värken sin kos, ty det var flygvärk, och vad den beträffar, låter den inte organisera sig.