United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !
Utanför palatset svallar Mot en ödslig klippstrand hafvet; Fjället med sin krans af tallar Är i mörker ren begrafvet. På den skumomstänkta hällen Kan du dock en vålnad röja. Ensam i den kulna kvällen Ses en yngling än där dröja. Hösten sina stormmoln skockar, Men han syns dock icke vika. Daggen stelnar i hans lockar, Men för honom är det lika.
Sträck mild din sköld för honom, hvar en vingad pil, Ett uddhvasst spjut hans hjärta söker; spräng hvar hop, Som skockar sig fientlig, där hans bana går, Att han ej öfvermannas. Oka du hans kraft Att föra svärdet eldigt, mäktigt, segersällt, Tills, höljd af ära, ändtligt han det sänka får För den, hvars makt han grundat. Den! Gudinna, tål En suck jämväl för honom dock!
Men i sin länstol talade så den vördige pastorn: "Hanna, min dotter, mycket du än ej skådat i världen, Väl du dock vet, att en människa föds att försvinna på jorden, Likasom röken skockar sig här och stiger ur pipan, Synlig en stund, och lätt af en fläkt förskingras en annan. Men för den vise, mitt barn, är sådant en varning att akta Tiden och se till sitt hus och vara beredd, då man kallas.