United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !


När hennes far kom hem, fann han i sin dotters rum en gammal qvinna med vissnadt anlete sittande i en länstol. Han ernade draga sig tillbaka, men hon sade: "Kom min far, känner du ej din Rosa? Se nu behöfver du ej mera skona din stackars, barnsliga flicka, hon är gammal nu.

Husfadern satt i en länstol och klockan slog tio, såg jag, att han stelnade till som väntade han något. Det kom. Det var hustrun. Hon gick fram till länstolen, böjde sig ned, kysste sin make pannan och sade god natt. Efter en stund kom äldsta sonen, han var 20 år, och upprepade ceremonien. kom en yngre son, en äldre dotter, en ännu yngre son och en ännu yngre dotter.

Nadja, rosig och fet, med det rödkrusiga håret uppsatt i en »grekisk» knut midt hufvudet, satt i en länstol, hon smålog nedlåtande åt modren och bad henne taga plats. Tack skall du ha, Naja. Är det här ditt rum, din jungfrukammare? Jungfrukammare? tror du jag bor i jungfrukammare? Det här är vårt rum, unge herrns och mitt.

Men hon slapp att svara något, ty i detsamma kom John hem. "Kommer du brandkårsfesten i afton, John?" frågade Alma. "Jag kan inte," svarade han och satte sig i en länstol bredvid henne, "jag har stadsfullmäktiges sammanträde." "Vore det farligt, om du för en gång blefve borta derifrån?" "I dag ha vi vigtiga frågor före. Och sanningen att säga, har jag just ingen lust för hela festen."

Han skulle vara snäll i skolan. Han skulle göra allt, både vad pappa, Kerstin, tant och till och med Ida ville. Han såg skyggt sin far. Var han ond i dag? Han såg inte ond ut. Skulle han våga ? Nej, det gick inte. Han skulle aldrig Edgar Efter frukosten gick han in i barnkammaren, hämtade Edgar som ett slags lockbete och bar den in till sin far, som satt i en länstol med en cigarrett.

Fadern såg honom med en tung och slö blick. Förlåt, sade Stellan, jag tyckte det hördes, som om pappa hade fallit över sabeln. Det är mörkt i trappan. Tack ska du ha satans mörk Stellan tog honom under armen och hjälpte honom in. Han hade känslan av att det var sig själv han hjälpte, sig själv sådan han en gång skulle bli. Fadern sjönk ned i en länstol.

Sittande i en länstol trappavsatsen till paviljongen betraktar jag i timtal trädgårdens växter och begrundar det förflutna. Det lugn som inträtt efter min flykt utgör bevis att det icke är någon sjukdom, som träffat mig, utan att jag varit förföljd av fiender. Jag arbetar om dagen, sover lugnt om natten.

Och lärarinnan stängde dörren, hvilken det oupphörligt ringt under dagen, och gick in i sitt rum, där hon snart slumrade in i sin stora länstol. Hon var trött efter dagens mödor. Men därute sken månen klart öfver skolhuset och in genom fönsterna. Han lyssnade julgranarnas berättelser. Ja, hvad hade de icke att berätta, både stora och små, de senare kanske mest.

Kistan var upplyftad likvagnen, hästar och åkdon väntade vid porten de åtföljande. Alma hade hela tiden suttit i en länstol vid bordet. Gästerna hade helsat henne och sedan spridt sig i rummen. Några stannade hos henne, samtalande och frågande. Hon svarade ett och annat ord, allt hur det föll sig. "Det var sorgligt! Ett vackert barn. Och er enda gosse." "Vår enda gosse."

En gång stod dock en gammal man vid hennes glömda graf, kastade en blomma derpå och sade vid sig sjelf: "icke kunde jag ju låta henne bli en danserska." Glasörat. Ganska trefligt placerad uti en ressortstoppad länstol, satt jag en afton hos en af mina bekanta.