United States or Australia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Weitikka eger sjelf kullen med sitt potatesland, sina tallar och sina vindfällen. På detta har hon lefvat i fyratio år. Hon hugger sjelf sin ved och bär den ifrån skogen så nära sin jordkula, att det inte om vintern skall möta svårigheter att få den hem genom snön. Sin potates förvarar hon under sitt golf, och för näten som hon binder får hon penningar att köpa bröd.
Vägen gick under hasslarne uppöver en bergknalle och över den hängde ännu en högre gråstensvägg bevuxen med tallar och som han aldrig besökt. Lockad av nyfikenhet klättrade han upp mellan ormbunkar och hallonsnår och stod snart uppe på en gråstenshäll, på vilken ett sjömärke var upprest.
Du vet att kullen ligger nära en vik af Kaisfjärden och att jordkulan står omgifven af höga, präktiga tallar. Ett litet fönster sitter vid taket, det kan man ej se utifrån. Men ofvanpå växer torf samt här och der litet ljung och något rågax mellan tufvorna. Skorstenen der uppe har den löjligaste fason i verlden, den ser ut som en kruka. Inne i rummet är deremot rigtigt trefligt.
Håller man sig på denna gröna matta, ser man den snart sträcka sig framåt och mot bergets sidor kantas med hasselbuskar, som dölja ingångar till hålor och små grottor; följer man stråten framåt i sydlig riktning, går man snart i skuggan av tallar, som efterträdas av björkar, rönnar, askar; och så tar bergväggen emot, vägen krymper till en gångstig, som leder upp rätt i vädret, slingrande som en torntrappa.
Av äng finnas några kvadratfot i tullens trädgård, oberäknat ogräset på gatorna. Skogen består av 8,000 tallar och en gran, vilken senare utgör ett föremål för Sandhamnarnas livliga beundran och av barnen betraktas som en ytterst sällsynt växt. Ljung och lingon äro öns huvudprodukter.
Och snart inkomna i ett nytt sund sågo de ett ljus lysa ut från en stuga inne mellan alar och tallar. Nu ä vi hemma, sa Clara och båten sköt in i en smal vik, där en ränna var huggen genom vassen, vilken rasslade mot båtsidorna, och väckte en lekgädda, som gått och spekulerat kring en stångkrok. Byrackan gav skall och en lykta syntes röra sig uppe vid stugan.
De lyckliga glada, de bygga i ro Bland mossiga tallar sitt fredliga bo; Och stormarne, krigen, Bekymren och sorgen, De känna ej stigen Till värnlösa borgen, Där glädjen behöfver Blott maj dagens brand Och natten, som söfver Med rosende hand De späda ibland. Du, flyktande ande på främmande strand, När söker du åter ditt fädernesland?
Går solen där så härlig opp, Och går den ner så mild? Finns där en dal, som blomdoft strör, En mo, som tallar bär? Och hon, hvars vallhorn nu jag hör, Skall hon väl finnas där? Förbi far molnet utan skygd, Till vindens tidsfördrif; Och utan vän och fosterbygd Hvad är ett mänskolif? Kanske att Gud hör folkets röst Och lindrar landets nöd; Kanske en bättre skörd i höst Oss ger ett bättre bröd.
Och snart inkomna i ett nytt sund sågo de ett ljus lysa ut från en stuga inne mellan alar och tallar. Nu ä vi hemma, sa Clara och båten sköt in i en smal vik, där en ränna var huggen genom vassen, vilken rasslade mot båtsidorna, och väckte en lekgädda, som gått och spekulerat kring en stångkrok. Byrackan gav skall och en lykta syntes röra sig uppe vid stugan.
Utanför palatset svallar Mot en ödslig klippstrand hafvet; Fjället med sin krans af tallar Är i mörker ren begrafvet. På den skumomstänkta hällen Kan du dock en vålnad röja. Ensam i den kulna kvällen Ses en yngling än där dröja. Hösten sina stormmoln skockar, Men han syns dock icke vika. Daggen stelnar i hans lockar, Men för honom är det lika.