Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 21 oktober 2025


Men kom den med ens stigande, lysande, och bredde en glänsande matta af tunt guld öfver hela snöfläckiga vidden. Den bredde guld öfver fjälltoppar och gröna granar, samt öfver tallar, guld hvartenda barr och öfver stammar, hvilka nu lyste i guldrödt. Det var makalöst grant. Barnen kände ingen trötthet, inte ens hunger.

Vägen gick under hasslarne uppöver en bergknalle och över den hängde ännu en högre gråstensvägg bevuxen med tallar och som han aldrig besökt. Lockad av nyfikenhet klättrade han upp mellan ormbunkar och hallonsnår och stod snart uppe en gråstenshäll, vilken ett sjömärke var upprest.

Det glänser och det blänker, och midtpå, der de små holmarne, hvita och runda som snöbollar, spegla sina snötunga trädgrenar i sjön, der är det blott nattgammal is, klar och svart man kan se dit ned, famnslångt i djupet. stränderna stå tallar och sträcka sina kronor högt mot solen. Ifrån grenarne falla nu och skimrande droppar, väckta till lif af strålarne.

De liknade aftontöcknen öfver dalen, de stego och föllo men kommo aldrig öfver den höga bergsryggen där borta. Hvad det förvånade henne att sjön kunde vara lugn efter en stormig dag! bägge sidor voro stränderna höga och beklädda med mörka tallar.

Det är stycken av en engelsk park man spatserar igenom, tills man stöter strandklippan med dess granar och tallar vitmossa och därnedanför havsvikens sandupplag med tångbältet. Skjuter en vik av fjärden längre in i land, är den alltid skönt kantad med alar och rika vassbänkar.

Men mäktigt frambrusade främlingarnes flod emot Suomis skaror, och längre och längre trängde främlingarne fram, och Suomis ynglingar störtade som tallar för yxan, ty deras gudars makt var krossad och Den Starke stred för främlingarne. Kalmatars yngling stod ännu ensam bland en fallen skara, men nu flög en pil, bevingad, i ynglingens hjerta. Han föll, svärdens klang tystnade, stridsfältet lemnades.

Bären lyste allt gullgulare, och de yngre hade ännu den röda kinden vänd mot solen; herr Lundstedt lockades allt längre in mon, där endast unga tallar, raka som metspön och med en ruska i toppen, prickade ut den våta vägen, som var lagd med grenar och ris som en rörlig pontonbrygga.

Dagens Ord

skepnads

Andra Tittar