United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så vill också jag göra.» Nej, på det sättet skall icke du göra, när du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som är en styggelse för HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars ära; ja, de gå så långt att de bränna upp sina söner och döttrar i eld åt sina gudar. Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hålla och göra. Du skall icke lägga något därtill och icke taga något därifrån.
Naturen, det för sinnet varseblifliga, var för de gamle allt. Här, under dessa stjärnor, på denna jord, blommade i gudars hägn lifvet; men vid jordens gräns var oceanen, den tomma, nattliga, ofarbara, i hvars ändlöshet ingen ö höjde sig ur djupet, intet väsende njöt fröjden af att vara till.
LEIOKRITOS. Blind är du själf, för gudars hämnd ett mål också. TEKMESSA. Ve och förtviflan öfver dig! LEIOKRITOS. Men nåd och frid Utöfver dig, du arma moder, om af nåd, Af frid du mer kan hugnas. O, din bitterhet Är mig ej svårförklarlig; låt den mildras dock. Om ödet mig har tvungit att beröfva dig Din största fröjd i lifvet, så behjärta väl, Att tvång, ej vilja, vållade, hvad ondt dig skett.
Låt icke oroliga tankar uppfylla dig, och må färgen icke vika bort ifrån ditt ansikte. I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande är.
Segrar, vunna redan, och segrar, drömda, Allt var tomhet blott mot den stund, som var. Vårens vindar förde mina segel Utan syfte på ändlös ban, Solbelysta, jublande vågors skuldror Lyfte högt min sällhet mot gudars hem. Då var sorgen nära. Satt vid rodret Jag en afton, i drömmar sänkt, Blott Oihonna vakade vid min sida, Och från höjden såg oss en stjärna blott.
Och du, Beltesassar, må nu säga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan säga mig uttydningen, men du kan det väl, ty heliga gudars ande är i dig.» Då stod Daniel, som också hade namnet Beltesassar, en stund häpen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog åter till orda och sade: »Beltesassar, låt icke drömmen och vad den betyder förskräcka dig.
Dargar stod för drotten. "Du har bjudit Mig att komma. Du ser mig här. Länge har du låtit mig vänta, konung, Du är bräcklig vorden sen forna år. Har du hunnit nu ditt verk fullborda, Är han hållen, den ed, du svor? Har du lagt för lifvet den väg, det tagit, Och till moln gjort gudar och gudars råd?" Fjalar log.
Dessa inbjödo folket till sina gudars offermåltider, Och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel.
LEONTES. Hör upp att spetsa dina ord och svara klart, Om snäckan hörde denne till och du den tog. HYLLOS. Jag tog den, men den var min faders egendom. LEONTES. På hvilket sätt förvärfvad? Svara, gubbe, du! EUBULOS. Den skänktes mig af milda gudars nåd till sist, Sen jag på dessa böljor trälat dagen ut. LEONTES. Här, Rhaistes, fann den gamle denna skatt alltså? RHAISTES. Här.
Sist han drog sitt svärd; som förr i striden Rostfri skimrade klingans glans. Blixt fanns kvar ännu i den gamles öga, När en blick till hälsning han stålet gaf. "Hvar är Dargar nu", så talte kungen, "Han, som lyssnar till gudars råd, Ser i rymder in, dem hans blick ej hinner, Och i tider lefver, som än ej grytt? Vore han så vis, han yfs att vara, Kände stunden han nu och kom.