Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 maj 2025
Sist han drog sitt svärd; som förr i striden Rostfri skimrade klingans glans. Blixt fanns kvar ännu i den gamles öga, När en blick till hälsning han stålet gaf. "Hvar är Dargar nu", så talte kungen, "Han, som lyssnar till gudars råd, Ser i rymder in, dem hans blick ej hinner, Och i tider lefver, som än ej grytt? Vore han så vis, han yfs att vara, Kände stunden han nu och kom.
Och Lange, Kihlström, Bremer, Bröijer, Nordensvan Och tusen än, säg, om de lärt att strida? Nu ändtligt lösta ur ett hopplöst tvång, Se de med tjusning ärans kransar viras, Lång var förnedringen de burit, lång; Nu har för dem grytt opp en hedersdag en gång, Och med en bragd för sekler skall den firas. Förgäfves tapper gör sitt motstånd än en här, Som själf till denna stund ej motstånd pröfvat.
Hvar är den blomning nu, som sommarn födt? I dalen domnar allt, i skogen tiges, Och till en graf den skumma jorden viges. Dock, ögat lyftes sällt från grafven opp, En högre värld har grytt för hjärtats hopp, I jordens skymning klarna stjärnelanden, Och oförgängligt ler ett hem mot anden.
Han står vid början af en lysande universitetskarriär. Han är professorns i ämnet särskilda favorit, sin fädernestads hopp och sin familjs stolthet. Han gifter sig med en skön och förmögen ung dam. Dagen efter bröllopet eller rättare: redan innan dagen grytt upptäcker han med häpnad och fasa, att han inte mera äger kvar en skymt af sin lifliga känsla för fästmön.
Dagens Ord
Andra Tittar