Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Man kan, om blott man vill, det tror jag äfven. Hör, hur han gör sig till, den gamla räfven. I himlens namn, var höflig, han är sann! Här har jag tyget, som jag ställde väfven. v. DANN. Godt mod vid rodret har god hamn för stäfven. Men nu, om nu jag visste, hur man bäst Bör ställa till. Befall blott! Hela huset Står till er tjänst.
Fartyget hade varit destinerat från Riga till Viborg med korn och ärter, sprungit läck och sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist rodret och drivit på de överallt i denna farliga skärgård lurande grunden.
Det var en vacker flicka, stolt och verldslig, klädd i ljusrödt och vajande flor. På midten vid storseglet satt Trädgårds-Kalle, det var han som skötte årorna. Unge herrn, röd och upprörd, hoppade i båten, stötte ut och satte sig vid rodret. Han såg sig omkring. Det var spegellugnt, litet qvalmigt och qvaft i luften.
Vår gamla kund stod vid rodret och malade tobak mellan tänderna, som om hans mun varit en kvarn och stått i omedelbart förhållande till elementernas häftighet. Hans besättning postade hvardera vid sitt skot. Det var icke tid att sofva mer.
"En skål för mitt skott och för mera vind i dina segel, min bror", ropade löjtnanten, som stod vid förnickan och nu emottog det fulla glaset, till en vän och ämbetskamrat, som skötte rodret; "fäll, fäll! Vi skola segla upp gynnarn, innan han blir klar igen; se, hur han drifver ned." "Den fördömda ängeln där i toppen", svarade denne, "blir färdig, förrän vi tro. Se, han klifver ned redan.
Stundom glänste i hans hågkomst bruna ögon, rodnade bruna kinder och ville likasom trotsa bilden av Erlands trolovade, den milda Helena, ville likasom med sin skönhet överlysa hennes; då sade Erland: Vik bort, gudlösa syn, ur min själ!... och han visslade på vind, ställde sig vid rodret och styrde sin köl mot södern. =Sorgbarn.= Tio år hava förflutit, och många skiften under den tiden timat.
Hela fästet var fullbeströdt med tindrande; stjärnor och natten så klar, att man på den lilla farkosten utom lyktelden, som bländade ögat, kunnat hafva en någorlunda vid synkrets öppen. Vår gamle vän stod vid rodret ännu. I hans anlete röjdes en mulenhet, som nästan gränsade till otålighet, och han tycktes räkna hvarje minut.
Liksom en rädd sjöman, som med knapp besinning styrt sin båt i stormen, vid anblicken af en ovanligt hög våg förlorar all sans och släpper rodret, så domnade nu herr Gyllendegs förnuft helt och hållet och lämnade sitt stolta linjeskepp, den vördige bagaren, redlös åt vind och våg. "Goda människor", sade han i en ödmjuk och bönfallande ton, "hjälpen mig, att jag ej brinner upp lefvande.
Dock skulle en nidings blod Mitt svärd ej fläcka. En ljungeld sköt Ur svartnad sky, och en flamma Steg klar ur röfvarens skepp. Jag nalkades branden. Eld Var allt, kvar syntes blott Darg; han stod I dyster tystnad vid rodret, Mot flamman täckt af sin sköld. Ett barn på sin arm han höll, Han tycktes vänta mitt segel nu, Han såg tillbaka beständigt Med längtans dröjande blick. Mig rörde hans nöd.
"Från skärgården, herr löjtnant, och med litet tjärvatten på botten", svarade i en ton midtemellan skämt och enfald den gamle vid rodret; "men låt för all del hala diktare till, att vi ej må klappa sidorna ut på hvarandra, och gör oss snart klara sen, ty byn ligger på, gunås, och jag har lång väg i natt ännu."
Dagens Ord
Andra Tittar