United States or Papua New Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Borden röjdes, ty nu skulle dukas till kvällsmat; Rapp gick och hängde kulörta lyktor, som han fått låna av professorn, i ekens grenar. Norman sprang med tallrikshögar och Rundqvist låg på knä och tappade svagdricka och brännvin; flickorna buro fram smör i såtar, strömming i vålmar på skärbräden, pannkakor i staplar, köttbullar i travar.
Ljus förmäldes med ljus, och rodnad smälte i rodnad, Se, och man skilde ej mer, om flickans kinder, om molnet Glödde, och flyktig en skymt af en tacksam glädje allenast Röjdes som egen ännu i den sjuttonårigas anlet.
Hvar af lif en gnista röjdes, Hvar en puls än vaken fanns, Där höll gubben rast, där dröjdes, Där försöktes vård och ans. Ingen fick i omsorg svika, Ingen välja känd och kär, Vän och ovän, allt var lika, Bröder voro alla där.
Sådan trädde han fram omsider, med undran af alla Skådad, ty nu i hans skick ej röjdes en tiggares skepnad, Men som en hemmansbonde, som en rusthållare sågs han.
Från Voldmars anlet flög Den skymt af vrede snart, som först där röjdes, Och vänligt sträckte han Emot den årbetyngde slafven handen: "Miljutin", var hans ord, "Hvad gör, att så din furste du bestormar? Stå upp, hvad är din bön? I dag går ingen sorg från denna boning." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan; En lärka ägde jag, Din hök har röfvat henne från min hydda."
Som morgonlugnet kring en källas blå, Så frid din lefnads oskuldsbölja söfver; Ty tidens vinge slog ej än därpå, Och ödet gick ej än med storm däröfver. Du ler: o, röjdes dock en gång för mig Den bild, som leker i ditt slutna öga! Det är ej jorden än; som tjusar dig, Det är ett minne från det fjärran höga. Sof, späda barn! Hur ljuf är ej din lott, Med blommans lif att hjärtats lif förena!
Hela fästet var fullbeströdt med tindrande; stjärnor och natten så klar, att man på den lilla farkosten utom lyktelden, som bländade ögat, kunnat hafva en någorlunda vid synkrets öppen. Vår gamle vän stod vid rodret ännu. I hans anlete röjdes en mulenhet, som nästan gränsade till otålighet, och han tycktes räkna hvarje minut.
Borden röjdes, ty nu skulle dukas till kvällsmat; Rapp gick och hängde kulörta lyktor, som han fått låna av professorn, i ekens grenar. Norman sprang med tallrikshögar och Rundqvist låg på knä och tappade svagdricka och brännvin; flickorna buro fram smör i såtar, strömming i vålmar på skärbräden, pannkakor i staplar, köttbullar i travar.
Det röjdes så otvetydigt av brottslingens utseende och rörelse, då han upptog stenen och kastade den. Dock tillade Kimon, att han här talade ur rent sinnlig synpunkt. För egen del tvivlade han, att någon sten funnes i hela världen, och, om han funnes, att han kunde kastas, ty all rörelse vore ju möjligen endast ett gäckande sken.
Dagens Ord
Andra Tittar