Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Och hon blickar kring med bäfvan, Ser två människor i nejden; Nästa ögonblick i trygghet Sitter hon på Voldmars skuldra. Mellan falkarne i höjden Slutas striden i detsamma, Och med slappad vinge fladdrar Voldmars ädla falk och faller. Segrarn, nu allena vorden, Lyfter sig mot skyn ånyo; Jaga vill han, dufvan söker Med en eldblick än hans öga.
Till dig jag flyr, o furste, unnan farans hot; Hos dig jag finna skall beskydd, Ditt eget ädla hjärtas nåd skall rädda mig Ifrån din broders falk och din." En blixt af purpur flammar opp på Voldmars kind, Dock utan svar en vink han ger Sin mulne broder, och i slottets salar snart För skaran fursteparet döljs.
Så har hon andats bönens varma sommarfläkt Emot den älskade, och nu Hon dröjer knäböjd, ber med läppens ljud ej mer, Men med sitt ögas kärlek blott. Och se, på detta höjda öga länge ren Orörlig hvilar Voldmars blick, Han tala vill, en suck af tjust beundran är Hans fulla hjärtas enda språk.
Från Voldmars anlet flög Den skymt af vrede snart, som först där röjdes, Och vänligt sträckte han Emot den årbetyngde slafven handen: "Miljutin", var hans ord, "Hvad gör, att så din furste du bestormar? Stå upp, hvad är din bön? I dag går ingen sorg från denna boning." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan; En lärka ägde jag, Din hök har röfvat henne från min hydda."
Men, arma dufva, tvenne furstefalkar se I mäktig täflan ned på dig; Hvart vill du styra nu din späda vinges flykt, Hvar vill du söka skygd för dem?" Då står den sköna flickan opp och kysser gladt Furst Voldmars hand och talar så: "Där nyss i skogen den förföljda fann försvar, Där skall jag äfven finna mitt.
Hvad beträffar furstesönernas moder, den anstolta Natalia Feodorovna, denna karakteristiska typ i själfhärskaredömet, som lefver blott för härskarens gunst, så har ock denna hårda natur en vek punkt i sin moderskärlek, ehuruväl hon framför allt älskar sig själf i sina söner, hvarför hon ock drabbas dess svårare, ej blott af Voldmars mesallians med den lifegna utan ock genom Dmitri, sin "nattlige, dunkle son", som sviker hennes lefnadsplan af kärlek till samma slafvinna.
Men samma natt, så sjungs det, vid Miljutins tjäll En ryttare i vapen höll; Den trognaste ibland furst Voldmars tjänare Den vapenklädde ryttarn var.
Och han märker henne, sjunker Stjärnlik i sitt fall mot rofvet, Och han vidgar djärf sin guldklo Öfver Voldmars dufva redan, När furst Dmitri, mörk af vrede, Vill hans vilda ifver hejda Och med knoppen af sitt ridspö Fäller honom död till jorden. Tystnad rådde några stunder, Tills furst Dmitri börjar tala: "Voldmar, om min falk jag skonat, Vore ej din dufva mera."
"Det är sant, min ädle broder", Svarar Voldmar i förundran, "Hårdt dock varit, om hon röfvats Från den drömmande beskyddarn." På sin hvita falk i stoftet Pekar Dmitri, och han talar: "Detta offer för din glädje, Vet du, Voldmar, hvad det kostat?" Voldmars klara panna mulnar, Och förtrytsam tar han ordet: "Var din falk dig dyr, min broder, Upp, välan då, nämn mig priset!
Dagens Ord
Andra Tittar