United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon talade om sina öden, och de intresserade mig så att jag aldrig mer glömmer det. Berätta dem, min lilla lärka, berätta bara, jag hör gerna på. Hvad sade hon dig? Hon talade om hvad hon en gång sett från detta fönster der vi nu sitta. Det var just den här vyen hon menade. Här stod hon den märkvärdiga dagen, och härifrån såg hon det förfärliga...
Blott med solen följa Öfver land och bölja Än till söderns hem och än till nordens; Kyssas först i dalen, Sen i etersalen Sjunga känslans salighet och jordens; Hvilken lott du njuter, Hvilken fröjd du sluter, Lärka, lärka, i din lilla barm! Sköna maj, välkommen Till var bygd igen! Sköna maj, välkommen, Våra lekars vän!
Det där var inte illa. Nå, min gubbe. Vad hände vidare?" "Ett skott small ." "Utmärkt! Skriv: Allt var tyst. Icke ett blad rördes av kvällsvinden jaså, det var på morgonkvisten, ja, sätt morgonbrisen då . Soldaternas fötter sjönko ljudlöst ned i den mjuka mossan. Ingen fågel kvittrade, ingen lärka slog i skyn. Tystnaden låg som ett dok över nejden och tryckte med centnertyngd soldaternas sinnen.
Det var bara en lärka i hela det vida, vita, tysta solskenet. Den singlade och drillade över Daniels huvud, då hon bar honom till kyrkan. Och hon kände honom allra bäst på blicken, som mörknade och djupnade, då han kysste henne. Nu blygdes hon, ty de granna bröllopskläderna hängde liksom snedvridna kring kroppen på henne. Men hängde där gjorde de, och han gick bredvid henne och sökte hennes hand.
Hvad hon derunder påminner om en bjellra som klingar hela dagen om, hvad hon liknar en lärka som jemt och ständigt drillar, bara drillar! Och hon måste ju vara glad, hon som är familjens solstråle, dess framtidshopp och dess enda glädje. Jag hade så roligt berättar hon nu jag hade så utomordentligt roligt!
Från Voldmars anlet flög Den skymt af vrede snart, som först där röjdes, Och vänligt sträckte han Emot den årbetyngde slafven handen: "Miljutin", var hans ord, "Hvad gör, att så din furste du bestormar? Stå upp, hvad är din bön? I dag går ingen sorg från denna boning." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan; En lärka ägde jag, Din hök har röfvat henne från min hydda."
Under det den stora armén defilerade utan att ta slut och herr Lundstedt visste nog att han kunde åka ända upp till Norrland på denna årstid utan att se något slut hade det börjat ljusna i öster, och trött av att leka soldat med rågskylar, föll herr Lundstedt i en liten morgonslummer, varur han snart vaknade med en frossbrytning, med solen mitt i ögonen och en kvittrande lärka över huvudet.
Hon var klädd i gul guldbroderad sidenkimono med skepparns gamla ulster utanpå, och hennes läppar buro spår av förgyllning. Men hon var glad som en lärka, ty i ulsterfickan låg ett långt papper med japansk skrift; och när hon kom i land tog hon en ricksha och körde bort. Fem timmar senare gick kapten Broman i land.
Så kom brudgummen. Riktigt kunde hon icke känna igen honom. Än liknade han en, än liknade han en annan. Men det var Daniel. Hon kände igen honom på den blå halsduken, som hon gav honom i julas, då far varit i Göteborg med fisk. Och hon visste, att det var han, därför att en lärka sjöng över hans huvud. Det är så gott som segerhuva, när lärkan singlar och drillar över barnet, som bärs till dopet.
Under det den stora armén defilerade utan att ta slut och herr Lundstedt visste nog att han kunde åka ända upp till Norrland på denna årstid utan att se något slut hade det börjat ljusna i öster, och trött av att leka soldat med rågskylar, föll herr Lundstedt i en liten morgonslummer, varur han snart vaknade med en frossbrytning, med solen mitt i ögonen och en kvittrande lärka över huvudet.
Dagens Ord
Andra Tittar