Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
När kvällen kommer stundom och kungens borg Af gäster fylls, och fradgande hornet Går laget kring, och grånade skalden rör Den väldiga harpans darrande sträng, Och sjunger, glömsk af åldrade minnens pris, Den unges nya segrar allenast, Och Hjalmar, Hjalmar klingar i salen högt, Och Fjalar, den stolte Fjalar förgäts,
Visserligen åro Fjalar och Sjolf, Hjalmar och Oihonna, äkta vikingagestalter; men tonen klingar ossiansk äfven här och där i de sånger, som röra sig på skandinavisk botten.
Varje gång Erland vandrar till kullen, klingar i hans själ en sång, åt vilken hans läppar ej ge toner. Den sången lyder: »Ljuvligt är att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden. Jag nalkas kullen, där kvällvinden viskar i granen. Är du där, Singoalla?
Hör, herr kammarmusikus, hör såna basar; de klingar ackurat som en liten orgel... Håll käften på skräddarn!... Det blev rörelse kring borden och ruset tilltog. Då skriker någon: Gusten är här! Var? Var? Clara upplyser, att hon sett honom nere på vedbacken. Säg mig till, när han gått in, ber pastorn, men inte förrän han är inne, hör du det!
Huru skön klingar ej denna af kärlek inspirerade sång, kanske hans innerligaste: »Farväl, min vän, min själ, mitt lif, min kära, Min fordna ögontröst, min lust och ära! Farväl, mitt hjertas barn och bästa vän! I fall att himmeln helsan min behagar, Förtröstar jag, att han min resa lagar Snart hit igen.
Ej talas ord, ej stämmes ljud, Som klingar, som ditt namn, o Gud, På fromma läppar ljuder. Där världens makt slår ned med hot På den, som det förkunnar, Upprättar du en makt emot Af barns och spenbarns munnar; Du låter stenar ropa det Och luftens flock ej blifva mätt På lust att det besjunga. Jag ser mot jorden, och du är Tillstäds, hvart jag mig vänder.
Vänta, vänta mitt fina lam! Ja, ja, bara du väl kommit i en förnäm och rik paschas harem, det blir andra dagar. Hvem vet, kanske köper dig sjelfve Padischah!" "Min mor, icke kan jag sofva. Icke orkar jag äta. Hvad klingar derute?" "Åh du mitt gyllne äpple. Det äro männen som lådsa krig. Sådant rör icke qvinnorna. Bry dig icke derom. Mitt silfvermoln, min gyllne fullmåne, ät dock denna sköna frukt.
Hör, herr kammarmusikus, hör såna basar; de klingar ackurat som en liten orgel... Håll käften på skräddarn!... Det blev rörelse kring borden och ruset tilltog. Då skriker någon: Gusten är här! Var? Var? Clara upplyser, att hon sett honom nere på vedbacken. Säg mig till, när han gått in, ber pastorn, men inte förrän han är inne, hör du det!
Tänk dig, hur det måste kännas att höra en röst, som klingar bedårande för hela världen och som man lärt sig älska förlora allt välljud inom hemmets murar, plötsligt bli knarrig och hård och gräla med grofva ord i stället för att sjunga poetiskt!
Hvad hon derunder påminner om en bjellra som klingar hela dagen om, hvad hon liknar en lärka som jemt och ständigt drillar, bara drillar! Och hon måste ju vara glad, hon som är familjens solstråle, dess framtidshopp och dess enda glädje. Jag hade så roligt berättar hon nu jag hade så utomordentligt roligt!
Dagens Ord
Andra Tittar