United States or Gabon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det där var inte illa. Nå, min gubbe. Vad hände vidare?" "Ett skott small ." "Utmärkt! Skriv: Allt var tyst. Icke ett blad rördes av kvällsvinden jaså, det var på morgonkvisten, ja, sätt morgonbrisen då . Soldaternas fötter sjönko ljudlöst ned i den mjuka mossan. Ingen fågel kvittrade, ingen lärka slog i skyn. Tystnaden låg som ett dok över nejden och tryckte med centnertyngd soldaternas sinnen.
Men allra lyckligast var hon öfver, att icke behöfva gå och lägga sig klockan åtta. Den tiden var redan inne, men ännu stod solen öfver den taggade bergåsen i väster, och ännu kvittrade löfsångaren från alla trädgårdens buskar och snår.
Det var hela hans förflutna liv, som rullade upp sig för mina blickar. Först flöt ett adagio fram stilla och fridfullt, som barndomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty tonerna togo form, och bland dem en kvinna, mild och helig, som minnet av en moder. Tempot ökade sig, och en virvlande vals hoppade fram över strängarna, så att det kvittrade om fiolen.
Du måste se på mig och säga, att du förlåter mig och att du inte är ond på mig längre! Kanariefågeln hoppade från pinne till pinne i sin bur, sträckte halsen i vädret och kvittrade och sjöng.
Foglarna kvittrade som förut i träden och barnens glada röster hördes från stranden, men de ljödo ej nu mer i hennes öron så, som förr. Och John kom ej för att se efter henne. Hon halft hoppades, halft fruktade detta. Men han kom ej. För honom var det likgiltigt, om förhållandet mellan dem var godt eller dåligt. Hon grät till dess hon blef så trött, att hon ej mer förmådde tänka, ej ens sörja.
»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl att gå litet för långt.» »Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?» Fröken Johnsson teg ett ögonblick. »Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt. Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst ha velat rymma, men det var för sent.
I år blir inget nödår. Vi kunna skynda på med boet." "Och börja att tänka på ungar", kvittrade hanen. Så bröt jublet löst igen från dem, från små fåglar, som just anländt för att "se sig för": "Ingenstädes på jorden är det som här", ljöd det. "Se solen stiger öfver fjället. Snart stannar den kvar hela natten. Skogen är så vid. Vi kunna redan stanna här, nu som i fjol. Då fröso vi, då svulto vi.
Granarna doftade, kådan nästan sjöd under de heta strålarne. Fåglarne kvittrade, allt var så gladt. Han kunde se hela milen fram öfver den vida mon. De glesa, förbrända och svartstammiga träden voro lämningar efter en skogseld i forna tider, det visste han. Och längst bort emellan dem framskymtade en liten enslig, vassomvuxen insjö.
Aldrig gå de ur mitt sinne, Ur mitt minne plånas aldrig Dessa hulda, ljufva dagar, Då jag sjöng, ett barn till ålder, Kvittrade som liten flicka Med den muntra fågelns glädje, Lärkans glädje, som med vingen Nära molnens barm i höjden Fri och lätt och sorglös leker.
Han måste likväl gå in på ett eller annat ställe, ty han var trött. Han steg in i Berns' salong, som tillfälligtvis var närmast, satte sig i ett hörn på en av läktarna och beställde en whisky. Det var full varieté. En fet dam hoppade omkring och kvittrade på tribunen utan att lyckas överrösta orkestern och sorlet bland den drickande, rökande och skränande publiken.