United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han satte sig, steg upp, gick igen och blef riktigt trött. Ja, det var helt visst det onda samvetet. Om han skulle ta upp repet, veckla upp, borttaga fiolen och gömma den under en ihålig trädrot? Och föra den till mor nästa söndag och få förlåtelse. Om? Han skyndade vidare... Att mista fiolen, den kära fiolen, det kostade på! Skulle han ej försöka ännu ett stycke? Nej! det var ju synd.
Han var egentligen en engel ja, Kajsa fick tårar i ögonen ja, en engel, men arbeta orkade han inte, och smuts tyckte han om. Smuts och musik de passa väl ihop. Kom hit, Weli, gråt inte! Torka näsan. Du är en snäll pojke, men blif inte af den sorten, hör du! Gif hit fiolen!
Eller skulle det vara så att han glömt vår gamla vänskap, herr kommerseråd? Träsken öppnade munnen och slöt den åter. Han satte fiolen till kinden och lät den åter sjunka. Men greven fortfor: Vår vänskaps tid, herr kommerseråd, då han förde säcktals med gammalt silver till Frönsan Det hade jag köpt! skrek Träsken. Ärligen, ärligen, ärligen. Mor i Sutre sjönk ned på sin stol.
Till gengäld härför åtog sig L. att skaffa Nyberg en plats, vilket tillgick på det sättet, att L. varje morgon vid sitt choklad läste annonserna i Dagbladet. Långa tider gingo om, utan att någonting ville låta höra av sig. Magistern svalt så han blev mager som en spik, men han tröstade sig med att fiolen dess bättre fick plats under den svarta bonjouren, vilken blev allt vidare och vidare.
Ett, tu, tre, ett tu tre, räknade Träsken, steg över tröskeln, fiolen intryckt mellan hakan och axeln, till hälften dold under öronlockarna, armen bågad, fingrarna knäppande. Ett, tu, tre. På tå! Knäna lätt böjda. Ett steg åt sidan. Ett tu tre, ett tu tre. Små steg, små steg! Halvt slag om. Nej, åt vänster. Damen till höger. Ett tu tre, ett tu tre.
Då vaknade han. Men Träsken ryckte henne åt sidan. Han tog pojken på armen och skjutande Lill-Lars och flickorna framför sig, gick han in i kammaren. Efter en stund kom han åter, sprang ut på gården, vände tillbaka med fiolen under armen. Han sade: Det tör inte göra något, om jag spelar lite? Ingen svarade. Han steg in i kammaren, sköt sakta igen dörren. Gammelhyndan tystnade, hundarna tystnade.
Tegarna hårdnade och grånade i den klara, kalla senhöstsolen. Från stallet hördes en låt, som liknade råttpip, fast starkare. Det var Träsken, som stämde fiolen. Och en ny flock drog förbi gästgivarn. Den kom om brygghusknuten, Basilius gick i spetsen. Tvärstannade då han varsnat husbond, stod och vägde med lyftad fot.
L. kom av sig, och trogen sin vana skrek han: Det är då själva fan att aldrig magistern kan hålla takt! Nej, si nu var det vågmästarn! var Nyberg nog djärv att svara, varpå han steg upp, tog fiolen och gick. L. blev häpen över sådant mod hos den beskedliga Nyberg. Gemen karl att vara häftig också! ta humör för så litet beskedlig stackare men kan aldrig lära sig takt.
Nå, sade Träsken, lade kinden till fiolen, förde stråken till strängarna. Men han besinnade sig, snappade stråken med vänstra handen och räckte Lars den högra. Då säger jag tack och farväl, gästgivare. Vi ses igen i Västergylln om inte annat. Då hans högvördige domprosten i Skara viger Daniel och Valborg till det heliga äkta ståndet.
Därpå satte han sig vid brasan. Är inte fiolen med? frågade L. Nyberg gick efter sin gamla vän. Spela för mig, herr Nyberg! Och Nyberg stämde och stämde; till sist kom han sig i gång. Han spelade utan noter, men stirrade oavlåtligt in i kakelugnen på de ramlande bränderna. Han måtte hava sett underbara syner, ty så hade jag aldrig hört honom spela.
Dagens Ord
Andra Tittar