United States or North Macedonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Till mig int'. Tig! befallde länsman. Och till gästgivarn: Larsson, som inte har något på samvetet, ska väl kunna ge redigt besked. Har han inte till någon yttrat, att han helst ville vara av med systersonen? Gästgivarn teg, men mor i Sutre sade: Det har han sagt till mig. Tror länsman, att jag har fördärvat ungen? Till modern, Boel Svensdotter, antecknade länsman.
Och vad ska jag säga? Folkilsken har jag blivit som en tjur. Vad hjälper det, att en ingenting ont har gjort? Det onda smiter av sig värre än sot. Det gör det, sade mor i Sutre. Åja, det gör det. Fast när en är klar i samvetet Men gästgivarn slog näven i fönsterkarmen. Jag struntar i samvetet. Samvetet det hör jag lite av, men kvinnan min den hör jag för jämnan.
Och han skrattade dovt i sitt yviga skägg. Men gästgivarn varken skrattade eller vredgades. Han sade endast: Jag har inte något på samvetet. Utan greven har det på samvetet, att han förfalskat mitt namn och Träskens. Det är inte det första skojarstreck han har gjort och blir inte det sista. Det är inte heller det värsta. Så jag talar inte särskilt på det. Men jag vill veta hurudan ordningen är.
Sörman fick hämta vatten, och när gubben druckit sade han: Husch, Sörman, fy skäm ut sig. Tar jag skada till min själ? Jag är en hederlig man, och här finns inte ett öre, som är orättfånget. Men bär samvetet emot, Sörman, så skall han lämna min tjänst. Det kan jag inte, för jag har hustru och barn. Och jag då? triumferade gubben. Jag då? Har jag inte till och med barnbarn.
Hittills, och däri har min styrka legat, har jag omöjligen kunnat underkasta mig att ge rätt åt andra; nu då jag är krossad av den osynliges hand försöker jag att giva mig själv orätt, och när jag rannsakar min vandel under de sista veckorna gripes jag av fruktan. Samvetet avkläder mig utan barmhärtighet. Jag hade syndat av övermod, hybris , den enda last, som gudarna icke förlåta.
Jag kunde icke fatta huru någonting sådant var möjligt, men när jag stått där en stund, föreföll det mig dock naturligt. Då han icke brydde sig om mig, sörjde han ej häller öfver vår skilsmässa, tänkte jag. Och samvetet sof, och minnena hade bleknat. Nya känslor, nya intressen hade jagat dem på flykten. Om äfven jag kunnat bli lika kall gentemot honom! Men jag kunde icke.
Det säger ju sunda förnuftet, att den, som blir erbjuden en hundralapp för tjugu kronor tror att säljaren har mist förståndet, och passar på tillfället att göra ett litet kap.» »Såvida inte samvetet », sade en av de andra. »Åh håll mun», sade Silverling.
Hon vill undfly dem, men ondskan bor i hennes hjerta och följer henne, hvart hon går. Samvetet gnager henne som en orm, sargar henne med pilstygn, och då hon söker tröst genom att frammumla Skriftens språk och löften, klämtar det högt till, så att hon återfaller i sin misströstan. Hon till och med drömmer att hon är fördömd.
Vem det var som slog dig? Frågan utan svar, tvivlet, ovissheten, det hemlighetsfulla i saken, det är mitt helvete! Må han avslöja sig, och jag vill brottas med honom, jag skall bjuda honom spetsen! Men detta är just vad han undviker, för att slå mig med vansinne, gissla mig med det onda samvetet, som är tillräcklig drivfjäder för att söka fiender överallt.
Hon skref öfver: »Man är lycklig först då hjertat och samvetet säga en att man sökt och funnit den ende, gode Läkaren , som kan bota alla hjertats sår, och då man vill upprigtigt följa Hans råd.» Ingen lycka utan dygd, ingen dygd utan religion. Hvad är lyckan?
Dagens Ord
Andra Tittar